När jag och Fredrik för någon månad sedan bestämde att vi skulle cykla långpass på påskafton tänkte jag mig kortärmat, vårvärme och nyutslagna träd. Istället blev det full mundering, snålblåst och motvind…
Så här gick det till:
09.40. Startklar. Tolv härliga mil väntar.
Uppför och motvind. Knappt styrfart…
Härliga skånska slätter utan någon som helst förmåga att stoppa vinden.
Nu känns det inte lika härligt längre…
Smygehuk – Sveriges sydligaste punkt. Efter 9 mil äntligen dags för medvind!!!
Som ett medelålders par på en campingplats – i likadana kläder!
Efter många mil på sadeln kändes det bra att komma inklampande på påskmiddagen. Bara 38 minuter efter utsatt tid. Fint folk kommer sent har jag hört. Fast oftast inte svettiga…
Inga kommentarer
Viveca
4 april, 2010 kl 09:54Som små söta kycklingar på rymmen……
fartfylld!
4 april, 2010 kl 15:26Ni är jättefina, kul och inspirerande att kunna göra annorlunda äventyr tillsammans!
Karin
4 april, 2010 kl 17:29Oj det var en riktig långtur det! Bra jobbat!
Kerstin och ken
5 april, 2010 kl 09:44Ni ser så söta ut,
kram Kerstin
Carina
5 april, 2010 kl 09:48Vilken härlig påsktur!! Jättefina bilder! Påskigt värre:-)