Jag vill inget hellre än att springa ett uppfriskande pass i den kyliga luften. Känna lite snö som kryper sig innanför strumpan. Bli blossande röd på kinderna och känna snöfluff under skorna. Längta hem till en mjuk filt och en stor kopp varmt te.
Meen… det får bli en annan dag. För idag har något obestämt intagit min hals. Det river lite när jag pratar och jag är röd i halsen. Vågar inte utmana, vill inte att det bryter ut. Så av hela första stycket blev bara filten och teet kvar. TYPISKT!
7 Kommentarer
Viveca
6 januari, 2010 kl 16:12Då är vi två!!Ont i halsen och lite rosslig. Men det är tur att det kommer nu och inte om 7 veckor….
Katarina M-I
6 januari, 2010 kl 17:03Tvi, tvi. Men det är rätt säsong precis som Viveca skriver.
Krya på dig snabbt!!
konungadanne
6 januari, 2010 kl 17:51Bra jobbat! Keep up the good work!
Anna (Orka mera)
6 januari, 2010 kl 20:01Viveca och Katarina – ni har så rätt. Bättre att ta skiten nu. Men jag hoppas det inte blir värre än så här. Har ju ett efterlängtat pulspass i morgon…
Ingmarie
6 januari, 2010 kl 20:30Så typiskt efter semester, låg resa och sen hem i stress och kyla. :-( Krya på dig! Pulspassen finns kvar. ;-)
johanna t
7 januari, 2010 kl 00:59halloj, åker till vietnam om 1 vecka och undrar om du har något bra tips på hur man lägger upp träningen… kunde du springa några längre sträckor eller blev det för varmt?
tack för en bra blogg //
Anna (Orka mera)
7 januari, 2010 kl 12:05Ingmarie- som tur var det kortvarigt. Känner mig pigg idag och får pulsa redan ikväll :)
Johanna t – jag sprang 9 km åt gången. Funkade bra kring 7 på morgonen och efter 17.30 på kvällen. Stranden var ca 3 km lång så det blev lite fram och tillbaka. Ha en underbar semester och hoppas du får till det med löpningen!