Konstaterade i bajamajakön att saker ändras fort. Från att för 3 månader sedan ha sprungit 42 km utan bekymmer stod jag nu i en bajamajakö och var nervös för en liten 5 kilometersrunda.
Det var en superfin Malmökväll med strålande sol och jag kände mig förväntansfull. Vi anslöt till nummerlappsutdelningskön ca 50 minuter före start. Jag har stått i många sånna köer men det här var nog den långsammaste i sitt slag. Inte ens bland Göteborgsvarvets 40000 deltagare har jag någonsin ägnat så lång tid för att få ut min nummerlapp! Blev nervös att jag inte skulle hinna med bajamajan, men det gick vägen.
I startfållan 5 minuter före start. Men det kom ingen start. Väntade och väntade och väntade lite till. Drygt 10 minuter sent gick startskottet. Lite oproffsigt, men vad fasen jag var ju på finfint humör!
Första 2 km var som att springa i gröt. Folk överallt och helt omöjligt att ta sig fram i något tempo som ens liknade självvalt. I vanliga fall hade det retat mig, men jag var bara glad. Knät kändes ju inget ännu!
Efter ett tag lättade det och vi kunde pinna på lite mer. Viveca bestämde tempot och jag följde efter. När 1 km återstod tog jag fram piskan och ökade tempot lite. Viveca hängde på i god Viveca-anda och vi spurtade i mål på tiden 28.28. Sista kilometern avverkades på 5:02. Riktigt grymt för Viveca som bara sprungit i två månader.
Själv kände jag mig som ett stort fånigt flin hela vägen. Lycklig över att det kändes bra, lycklig över att springa för första gången på evigheter. Lycklig över att löpningen kändes precis så där lätt som den brukade – på den gamla goda tiden innan maran. Och jag ville bara ha mer. Ett varv till eller två. Gaaah, löpning is the shit! Give me more!
15 Comments
Anna
1 september, 2009 at 20:10Fantastiskt att det kändes så bra!!! Jag missade er eftersom jag aldrig tog mig ut. Daniel kom hem sent och vilgot ville sova. Men men det gick ju strålande för er. viveca är ju fenomenal! Ja, du är ju superbra du också:)))
Anonymous
1 september, 2009 at 20:11tack för idag. Glad att du följde med mig och en bra hejaklack hade vi också! Viveca
Andréa
1 september, 2009 at 20:43Oh! Hur bra som helst ju! Grattis till alltihopa!! :D
Sofy
1 september, 2009 at 21:07läcker läsning!!! det är ju så det ska vara med knäna! Nu får de hålla sig på mattan, fortsätt med stretchen bara…
Daniel
1 september, 2009 at 22:06Whhee!! Härlig läsning!! Bra jobbat båda två!
Glöm inte bort foamrollern nu :)
Anna (Orka mera)
2 september, 2009 at 04:50Anna – jag tvivlar på att du hade sett mig ändå. Så himla mycket folk! Men tack för tanken :)
Viveca – tack själv. Du var grym!
Andréa – tack!
Sofy – stretching is my middle name :)
Daniel – nejdå! Foamrollern är min bästa vän!
funrun
2 september, 2009 at 06:49wow, vilken bra tid ni fick! Grattis! Vad kul att det går så bra för Viv!
Prralin
2 september, 2009 at 06:49Vad härligt att knät höll – och stort grattis till Viveca som gjorde en grym insats! Det var ju en fantastisk kväll för lite picknick sen också… :)
Ulrika
2 september, 2009 at 06:49Jag såg dig Anna och var precis på väg att hälsa, sen kom jag på att du har ju ingen aning om vem jag är, fastän jag läser din blogg flera gånger i veckan…
Jag stod i toakön när du passerade och det var nära att det inte blivit nåt lopp med tanke på hur långsam kön var.
Jag sprang hela milen och blev minst sagt förvånad när jag passerade 8 km efter en timme och vätskekontrollen var indragen.
mer_kondis
2 september, 2009 at 06:56va skönt!! ni var verkligen grymma bägge, både du och Viveca…
kan ju vara stressande att stå i nummerlappskö o behöva hinna med bajamaja före start även om man inte är nervös för knä eller liknande.. :)
Anna (Orka mera)
2 september, 2009 at 12:06Funrun – Tack tack. Viveca är grym, till våren blir det 10 km…
Prralin – ja en riktigt härlig kväll. Perfekt löpväder!
Ulrika – aaah, du skulle ha ropat! Det är jättekul att få ett ansikte på er som läser :) Blev själv lite nervös där i toakön, men det hade man ju inte behövt med tanke på att starten blev 10 min sen… De verkar ha missat lite i logistiken igår. Utebliven vätskestation är ju inte helt optimalt :(
Merkondis – ja köer är det mest stressande som finns. Man har ju maxpuls innan man ens kommit i väg ju!
BoelMaria
2 september, 2009 at 17:29Ja, löpning är verkligen the shit!!!! Kul att det gick så bra för er!
Anonymous
2 september, 2009 at 18:41Ja du Anna, ditt flin känner jag allt igen. Men vem är den andra smilande tjejen bredvid? Viveca jag känner knappt igen dig, ett stort grattis till ditt lyckade projekt.
//C
Magdalena
4 september, 2009 at 07:32Oj så bra hon springer Viveca efter bara 2 månaders träning! vilken tjej! hon kan komma långt…
River
4 september, 2009 at 21:25Har just mumsat i mig en halv påse chokladskorpor som ni fick i goodiebagen. Fick ett exemplar av den goodiebagen idag i Danmark. Farligt goda!