Det här är min nya bebis. För jag ska cykla i vinter sägs det. Och inte vara en sån där säsongscyklist som bara trampar när solen skiner och vindarna är snälla. I år ska jag cykla även när vinden viner och regnet kommer i sidled.
Jag ska nämligen cykla vätternrundan nästa år. 30 mil. Och då kan man liksom inte börja cykla i maj. Min plan är att komma så väl förberedd som möjligt så att äventyret ska bli så trevligt det bara går – med minsta möjliga rumpont. That’s the plan.
5 Kommentarer
Snorkkis
7 augusti, 2009 kl 14:54Härliga tongångar! Blir det en trainer i vardagsrummet i stället för soffan också kanske?
Vilken snygging till bebis!
RosaMilton
7 augusti, 2009 kl 18:19Hur mycket måste man cykla i mil för att förbereda sig inför Vättenrundan? Jag menar mil per vecka alltså… Och varför funkar den där cyklen bättre? Är den stabilare eller?
Mikkan
8 augusti, 2009 kl 11:05Underbar utmaning. Vätterrundan är en fantastiskt vacker sträcka att ta sig (jag är uppvuxen i Hjo som ligger längs med sjöns västra kust), stoort lycka till på färden!
Anna (Orka mera)
8 augusti, 2009 kl 12:29Snorkfröken – en god idé, fast jag är ju aldrig i vardagsrummet. Framför datorn är nog mer effektivt :)
Rosa milton – rekommendationen är 150 mil. Fast jag vill så många det bara går! Ang cykeln så kan man ha bredare däck, skärmar. Dessutom tål den smuts bättre.
Mikaela Mars – ja det ska bli spännande. Allt jag vet om Hjo är att lasagnen inte är god :)
Åsa
22 augusti, 2009 kl 15:30Lycka till! Det är lycka och frihet att sitta på cykeln.