Vid gårdagens etapp höll knät i 8 mil. Sista 6 gick på vilja och stretching. Idag har jag haft lite svårt att ta mig upp för trappan i stugan där vi bor. Det är själva böjrörelsen som gör ont. Den rörelse man liksom gör ganska ofta när man cyklar.
Jag har kylt, fått massage, och smörjt med konstiga smörjor. Jag har stretchat. Det har blivit lite bättre nu på kvällen men jag är ändå nervös att det ska skita sig. Så nu har jag tagit till en sista desperat utväg. Jag har köpt stödstrumpor. STÖDSTRUMPOR!!!! Typ som värsta gamla tanten.
Eller som Lance Armstrong. Det låter bättre. Det är jag och Lance. I morgon cyklar vi igen.
6 Comments
Rebecca
20 juli, 2009 at 17:20Vad gör man inte för att få träna? Hoppas de hjälper.
eriisu
20 juli, 2009 at 17:45Äsch, det är bara att välkomna tanten man är:-) Börjar redan bli stel som en mur.
Träningsglädje
20 juli, 2009 at 17:51vilket envist jäkla skitknä! hoppas strumporna hjälper! annars kan jag cykla åt dig… :)
Snorkkis
20 juli, 2009 at 19:17Ja hoppas strumporna hjälper! Knästöd har hjälpt mig vid löpning, men det funkar ju liksom inte då man cyklar. Håller tummarna!
Katarina M-I
27 juli, 2009 at 11:54Stödstrumpor is the shit:)
Jag har också knallat runt i mina vita från Nike under TransAlp.
RekkeO
8 september, 2009 at 12:03Stödstrumpor skulle jag aldrig klara mig utan!