Upp som en sol, ner som en pannkaka. Glad igår eftermiddag, ledsen igår kväll.
Hade utomhusträning igår kväll. Som instruktör HAR man ju ibland pass vare sig man vill eller inte. Eller vill och vill, tro tusan att jag ville. Men kanske inte borde.
Började med en kort jogg, kändes INGENTING. Kände mig tvärtom fjäderlätt och riktigt i stöten.
Gick vidare med korta sträckor järnet-löpning varvat med stationer (dips, höftlyft, armhävningar, jägarsits mm). Fortfarande här kände jag mig stark i löpningen, inga problem.
Resten av passet coachade jag mest och var bara delaktig i parövningarna (eftersom de var ojämna par). En enda gång kände jag av knät och det var vid en snabb förflyttning i sidled.
Sen skulle jag cykla hem. Satte mig på svärfars Mustang årgång nittonhundrafrösihjäl. Trampade två varv, sen kom knivarna i knät. Fick snällt hoppa av och gå.
Gjorde ett nytt försök en stund senare. Då krampade typ överdelen av vaden.
Vad fasen????? Behöver jag säga att jag vilar idag…
8 Comments
Katarina M-I
9 juni, 2009 at 06:23Skitknä.
Emliscious
9 juni, 2009 at 06:38hmmm vila låter ju sunt, eller snarare som det enda alternativet! märkligt att du inte kände av det under passet utan det kom sen. hmm. men man kanske ska ta det som ett gott tecken på att det kanske inte är så farligt? hoppas lite vila kommer gör susen!
Pulver
9 juni, 2009 at 09:38Haha rolig beskrivning av cykeln :)
Annsann
9 juni, 2009 at 11:04Jäkla skit! Men en skitigt bra tid fick du på maran oxå, den tiden tar nu ut sin rätt…
Vila lite nu, så är du snart tillbaka på banan igen!
Malin
9 juni, 2009 at 11:58Nä fy bövelen :(
MarathonMia
9 juni, 2009 at 12:38förlåtattjagsvär: Jävla skitknä. Naprapat, nålar, stretch och liniment?
BoelMaria
9 juni, 2009 at 17:44Åh, vad trist. Har du varit och kollat knät hos någon läkare än?!
Anna
9 juni, 2009 at 19:00Va fan helt enkelt. Inte sjutton ska du behöva bli lurad på det sättet.