1.37.50

Det fick bära eller brista. Jag gick ut hårt. Det bar.

Vaknade 06.29 i morse. Nervös och stirrig. Idag var det alltså dags att testa formen. Hur mycket snabbare hade min fartträning gjort mig? Hur mycket hade egentligen förkylningen sumpat?

Huttade Vitargo hela vägen upp. Med den ofrånkomliga konsekvensen att jag skrek efter kissepaus var fjärde mil…
Dagens lärdom: rastplatstoaletter är äckliga.

Hämtade nummerlapp, åt medhavd pastasallad, och gjorde ett varv på sportmässan. Resultat: ett par nya korta tights, en ny t-shirt och en underställströja.

Bytte strumpor, monterade nummerlappen och tog fram hornen. Nu jäklar. En halvtimme till start. Fredrik tyckte jag skulle uppvärma. Jag tyckte jag skulle uppsöka bajamajan. Bajamajor kan man inte få för mycket av!

På vägen till Bajamajan såg jag Cykelmygga och River. Båda värmde upp! Shit, Fredrik hade kanske rätt ändå. Tänk att få stryk av River bara för att jag vägrat att värma upp…
Kompromiss: jag skulle springa till Bajamajan.

Kön till Bajamajan var minst ett Göteborgsvarv lång. Fick bli en joggingrunda in i skogen och tillbaka. Benen kändes pigga. In i starfållan för 20 minuters stillastående (packade som sillar!) och frågan var hur mycket nytta min lilla jogg egentligen gjort…

14.08. Avfärd. Fick såklart inte igång klockan. Ägnade första 100 metrarna till att starta klockeländet. Gled med i farten, lyftes av stämningen. Min virtuella kompis inställd på 4.44, men fullt medveten om att första kilometrarna skulle gå långsammare pga allt folk.

Första kilometer: 4:35 min. Hoppsan!

Kändes bra både i ben och flås. Beslöt mig för att glida med i tempot så länge det kändes ok. Fast lite nervös var jag att det skulle straffa sig länge fram.

Glömde låsa knapparna på Garmin och strax innan Älvsborgsbron hade den hoppat ut i menyn och visade inte längre vad jag ville att den skulle visa. Fipplade med knapparna så fokuserat att jag inte ens märkte att jag sprang uppför hela bron. Det var förövrigt det enda positiva med min totala teknik-inkompetens. Fick klara mig resten av loppet utan min virtuella kompis.

Kilometrarna gick fort och i och med att vi var få tjejer startande i andra startgrupp fick vi mycket pepp längs vägen. Min egen hejarklack såg jag dock inte mycket av. Första gången vid 20 kilometer…

När jag trodde jag såg målet tog jag fram älgakliven i hopp om att springa om tjejen i rosa tröja strax framför. Börnade förbi och insåg till min förvåning att jag tagit ut det roliga i förskott…. Målet var visst ett par hundra meter längre fram!! Tog fram hornen och fortsatte hela vägen. Hon skulle inte få komma om nu! Det gjorde hon inte heller, men efter målgång kom hon fram och tackade för draghjälpen!

Spanade efter River. Hittade ingen River. Vet i nuläget inte hur han sprungit. Men hur det än har gått så slog jag hans tid från förra året. Och det är ju alltid nått!

Nu måste jag hem och anmäla mig till nästa år! Gör det ni med!