När jag hade en kilometer kvar på dagens långpass sprang jag förbi en stor mjölkbil från Skånemejerier. Ut genom dörren kliver en medelålders man som utbrister:
-Nu har du sprungit långt!!!
Shit ser jag verkligen så tärd ut…
– Jag såg dig för flera timmar sen!
Jag fick förklara hur långt jag sprungit och han blev jätteimpad. Han peppade mig för den sista (och segaste) kilometern och det var precis vad jag behövde!
29 kilometer alltså. Som omväxling i solsken och vindstilla. Kan det bli bättre?
12 Kommentarer
Andréa
6 april, 2009 kl 14:36Haha, tänk om man alltid fick sån peppning! :) bra jobbat!
Emliscious
6 april, 2009 kl 14:44superimponerad av dig!!!!!!!
Madde
6 april, 2009 kl 16:47När du började din ”långlöparkarriär”, gjorde du de klassiska misstagen och sprang för långa sträckor direkt och fick ont i knän, höfter, fötter etc? Eller var du klok och ökade successivt? Jätteintressant att höra då jag själv håller på träna upp min långlöpningsförmåga :) Det är svårt att inte gå för pang på och springa för långt, tycker jag.
Sofy
6 april, 2009 kl 17:09Bra där! Oxch värsta bra med egen hejarklack!
Susanna
6 april, 2009 kl 17:12Haha, vilken härlig peppning!
River
6 april, 2009 kl 17:13Det hade blivit bättre om det var jag som sprang dom där 29 km ;)…
Magdalena
6 april, 2009 kl 17:48Vilken bra pepp-gubbe! Men du – vilket bra pass du körde! Härligt!
Katarina M-I
6 april, 2009 kl 18:26Haha, vilken underbar kommentar!!Härligt kutat:)
Anna
6 april, 2009 kl 18:42Nej, det kan verkligen inte bli bättre. Vad härligt det låter. Nu är jag avis, jag har fått hålla mig ifrån löpningen idag. Härligt jobbat!
Snorkkis
6 april, 2009 kl 18:49Vilken prestation!Att springa 29 bara sådär! Imponerad!
Johanna
6 april, 2009 kl 20:04Ja, en annan blir lycklig över en bit på 5km i bra fart :S
Anna (Orka mera)
6 april, 2009 kl 20:15Madde – nej jag har faktiskt klarat mig från löparskador *peppar peppar*, troligtvis pga att jag springer förhållandevis lite i jämförelse med ”riktiga” löpare. Eftersom jag tränar så mycket annat hinner jag inte med mer än 2-3 pass per vecka. Men jag har ökat successivt och lyssnar alltid på kroppen. Går inte ut och springer om jag har känningar någonstans. Bättre att vila en dag än att tvingas vila i månader! Så skynda långsamt :)River – hehe. Ville bara göra dig lite nervös :)Johanna – det gör du rätt i! Man ska bli lycklig över allt man gör i träningsväg. Det är inte mängden som räknas utan att man faktiskt tränar och mår bra!