Vasaloppsspinningen – the true story

06.00. Klockan ringer. Eller rättare sagt två klockor och två mobiltelefoner. Måste vara garderad, kan inte missa starten.

06.30. Frukost. Så här:

…och en macka i bilen. Börjar bli bråttom…
Fixar med det sista. Också outfiten då förstås. Är vi inte snygga??

Vi väntar in starten. Till skillnad från de riktiga Vasalöparna behöver vi inte huttra. Det blir varmt direkt i halsduken!

Och här är vi igång. På en resa vi inte vet slutet på. Vi siktar in oss på förra årets 4 timmar och 13 minuter.

Går i från alla spinningens riktlinjer och börjar passet med 10 minuter backe. Vasaloppet börjar ju med en fet backe och leker man Vasalopp då gör man… Här är vi dock nere på flacken igen:

Vi spurtar vid varje kontroll. Det är Lite svårt med tajmingen, visa spurter blir VÄÄÄLDIGT långa och andra VÄÄÄÄLDIGT korta. Men spurtpriser har vi och alla vinner någon gång. Här ser det lite tungt ut, kan det vara en spurten mot Mora???

Tekniken är med oss hela vägen. Nästan. När 10 minuter återstår hänger sig internetsändningen och vi får cykla till stillbild. Hade ju inte varit någon fara om det inte var för att vi rätt så gärna vill veta när vi får lov att sluta… Med 5 minuter kvar får vi igång bilden igen och kan staka oss i mål.

Det blir Sara som vinner Kävlinges eget vasalopp. Malin – the kranskulla (i HÄLSINGLANDS folkdräkt…) överlämnar en vacker krans och ett presentkort!

Lite obligatorisk stretching trots att det enda man ville var att ÄTA!

Och så belöningen: tunnbrödrullar, bananer, kexchoklad och ännu mera blåbärssoppa!

Tiden blev 4:10:55, ett par minuter snabbare än förra året. Det var en lång resa men jag behöll energin hela vägen. Det var först när jag kom hem som den tog slut. Efter en lunch med mer eller mindre intelligent konversation tyckte våra barn att vi var korkade och inte fattade någonting. Så det kan bli. Men nu börjar energin komma tillbaka. Det känns grymt í kroppen att ha gjort en sån här grej.

Dessutom var det minst ett par stycken som blev sugna på att åka skidor på riktigt nästa år. Vi får se hur det blir med den saken, men då ska jag banne mig cykla tills dom är i mål… (och det där har jag ALDRIG NÅNSIN SAGT kom ihåg det!)

Tack alla goa spinnare för att ni ville vara med och trampa! Ni var kanonduktiga hela högen!!!! Och nu kan jag koppla av. Sluta drömma mardrömmar. Det är över och det känns fantastiskt. Vad hittar vi på nästa gång?