Kan inte ens förstå vilken löpsvacka jag befann mig i för bara någon månad sen. Känns fruktansvärt avlägset. Vet inte vad som hände men motivationen försvann och löpningen blev tråkig och kändes som ett måste. Vad jag gjorde var att strunta i löpträningen till motivationen kom tillbaka.
Helt förkastligt enligt alla regelböcker där man visst ska fortsätta traggla ändå. Men jag kan inte det. Jag drivs av LUSTEN att träna, att det ska vara roligt. Är det inte roligt kan jag lika gärna låta bli. Och det gjorde jag. Jag tränade annat som fortfarande var kul men la löpningen på hyllan.
Och tro det eller ej. Lusten kom tillbaka och det med besked. Nu springer benen åter av sig själva och jag njuter av varje kilometer. Idag var jag nere på 4:49-fart på snabbdistansen och det kändes bara skönt. Inte ens jobbigt faktiskt.
Det ska va gött att träna annars kan det kvitta…..trallallallalallaa.
3 Kommentarer
Cizzi
22 mars, 2009 kl 14:13Det är alltid härligt när det vänder =)
Jenna
22 mars, 2009 kl 21:07Kul, jag är exakt likadan :) Träningen ska vara rolig, och om den inte känns så, så finns det ngt anat att träna istället under tiden. Skönt att det vände iaf :) Löpning är ju helt underbart avkopplande tycker jag!
Anna (Orka mera)
23 mars, 2009 kl 09:13Cizzi – ja eller hur! Får hoppas det inte vänder tillbaka nu när jag skrev sådär…>>Jenna – ja visst är det. Speciellt nu när det börjar bli lite vår! Fast det ska visst snöa i morgon…arrrgh!