Tänk er att sätta en gottegris i ett hav av godis. Med tillåtelse att lukta och känna men inte smaka. Så kände jag mig igår. Fast det handlade inte om godis utan om en spinningcykel…
Det har blivit dags för uppföljning av spinninginstruktörerna och jag betar av dem en efter en. Instruktören i fråga har bara pass på fredagkväll och just igår passade bra för mig. Förutom det faktum att jag hade vilodag. Sträng vilodag. Inget fusk. Efter 22 km löpning + pulsspinning i torsdags så förhandlar man inte om sånna saker.
Så jag satt på min cykel med penna och block. Jag trampade utan motstånd för att känna takten. Och när musiken pushade på ville jag bara vrida runt motståndet några varv och ösa. Men det fick jag inte.När de andra svettades ville jag också svettas. Men tröjan förblev torr. Gaaaaaaaaaa, vilket plågeri….
Tur att det är ny dag – och åter tillåtet att röra på påkarna!
3 Kommentarer
MarathonMia
7 mars, 2009 kl 10:33Snacka om mental styrka! Det där lät ju hur svårt som helst, kanon att du grejade det!
Emma
7 mars, 2009 kl 18:45Det där med att sätta sig i ett godishav låter väldigt lockande :p
Anna (Orka mera)
8 mars, 2009 kl 08:15Marathonmia – mmm, det var tufft…hoppas jag aldrig behöver utsätta mig för det igen!Emma – haha, fast bara om det är choklad!