Idag programmerade jag för första gången min Garmin innan jag gav mig ut och sprang. (Eller jag och jag… det var faktiskt Fredrik, jag är inte så teknisk som jag låtsas!)
Enligt programmet skulle jag springa såhär:
1 km uppvärmning
2 km 4.45-5.15 fart
1,5 km 4.30-4.45 fart
1 km 4.30-4.45 fart
0,5 km 4.30-fart eller snabbare…
Återhämtning 500 m mellan varje.
Klockan pep till när den ville ha min uppmärksamhet. Då kunde jag enkelt läsa på skärmen vad den ville att jag skulle göra och det var bara till att lyda. Sprang jag för sakta börja den pipa vilt och en uppmaning i form av ”ÖKA HASTIGHETEN” dök upp på skärmen. Ett kort pip därefter och jag visste att jag återigen låg i rätt hastighetsintervall.
Det var jättekul hela vägen, som att ha en hemlig kompis som piskade mig och tvingade mig att jobba. Men som även ibland bad mig att bromsa. Kruxet var att min hemliga vän MR GARMIN brydde sig föga om det var uppför eller nerför. Min sista intervall råkade hamna i en enda lång uppförsbacke. Och att ligga i 4.30 i den var jag visst ännu inte tränad till. Mjölksyran fick benen att stumna, pulsen gick i taket och Garmin pep och pep. Men till ingen nytta, jag kunde inte öka. 4.37 landade jag på och Garmin har redan ansökt om skilsmässa. Nu ska jag träna backar och få tyst på klockeländet!
Inga kommentarer