Det har varit oroväckande lite löp-inlägg här på bloggen trots att Lidingö faktiskt är redan nu på lördag! Anledning: en liten fjösig känsla i halsen som jag inte vågat utmana. Vem vill ligga nerbäddad när alla Lidingös backar står i gungning under tiotusentals leriga (?) fötter? INTE JAG, därför har jag tagit det säkra före det osäkra. Och nu äntligen har halsen gett med sig!
Tog en kort 45-minutersrunda i förmiddags med syfte att skaka liv i benen. Förutom uppvärmning och nerjogg blev det åtta 45-sekunders intervaller med en minuts jogg emellan. Pulsen funkade finfint, benen hängde med i det stundtals höga tempot, men det småkändes lite överallt: i knäna, i anklarna…. Och om det känns så efter 45 minuter, hur känns det då efter tre timmar? I kuperad terräng!
Jaja, lite värk skadar ingen (bara det inte drabbar shoppingen dan efter..hehe). Jag är inte så väl förberedd som jag velat men jag är sjutusan så laddad. Det här kommer att bli hur kul som helst. Jag kommer att hata varenda backe, men jag ska över dem en efter en. Och när jag ramlat över mållinjen (och fått den obligatoriska krampen i magmusklerna) kommer jag vara stolt och glad och lyckligast i stan. Den känslan är värd varenda backe på vägen. 4 days to go!
Inga kommentarer