Idag var det dags att röra på de lurviga (?) igen. Efter ett par dagars underbar kakfrossa var jag laddad som tusan när vi satte oss i bilen mot IKSU. Nu var det inte vilket pass som helst vi skulle gå på, utan det var allas vår Umefredrik som satt på instruktörscykeln. Och han varnade redan i början för ett tufft pass…
Det var en upplevelse i sig att kliva innanför dörrarna på IKSU. Sist jag var där var för 15 år sedan och mycket hade hänt sen dess. Det enda jag kände igen var färgen på huset. Spinningsalen var jättestor och byggd så att cyklarna stod på olika nivåer i salen, med instruktören längst ner. Häftig känsla när denna stora sal fylldes med folk! Nu är jag ju förvisso tjejen från landet, och i jämförelse med Kävlinge är nog alla spinningsalar stora, men även om jag jämför med Gerdahallen så var det här i en helt annan division!
Vill ni någon gång testa ett riktigt genomtänkt pass (och råkar ha vägarna förbi Umeå), så testa Umefredriks. Kändes som varje minut var planerad i detalj. Passet hade ett spännande upplägg och musik som passade jättebra till. Himla kul och inspirerande.
Nu återstår 2,5 dag av denna Umeåvistelse. I planeringen för i morgon står backintervaller i bräntberget följt av kakfika (NÄHÄ?) hos min mormor. Och så en lunch på stan och kanske lite shopping. Måste sörja att det här är min allra sista lediga fredag på länge. SNYFT!
Inga kommentarer