Foten höll för gårdagens tuffa spinningpass!
Det var med lite oro i kroppen som jag satte upp på spinningcykeln igår kväll, skulle foten hålla? Överväldigad över att passet var fullsatt sparkade jag igång och glömde genast att jag borde ha ont någonstans.
Uppvärmningen fungerade utan problem, kändes helt som vanligt. Fast jag var nog snäppet mer taggad än vanligt efter förra veckans semester. Tutade på i 180 och foten hängde med utan att protestera. När 30 sekunder återstod av passet kände jag för att leka Emma Johansson och drog med mig hela tjottaballongen på en riktig silverspurt. Inte heller då protesterade världens snällaste fot. Pressade upp pulsen på nya rekordhöjder. Jag älskar min fot, jag älskar att spinna. Nu ska jag bara lära mig gå i trappor utan att halta…
Inga kommentarer