Det gick, det funkade, det gjorde inte ont!!!
Började med ett par minuters promenad för att förbereda benen. En ren säkerhetsåtgärd, brukar alltid börja springa direkt utanför dörren annars. Sprang lååångsamt och kände efter. Till min stora förvåning kändes det ingenting alls, benen bara gick. Tvingade mig att hålla tillbaka tempot men sista kilometern ville benen bara studsa. Jag kände mig som en mångubbe med studs under fötterna. Ville fortsätta lite till men förnuftet som satt på min axel sa till mig att det var bättre att sluta på topp. Att behålla denna underbara feeling tills nästa gång det blir dags att ge sig ut. Jag lät mig övertalas och pinnade hem.
Nu har jag stretchat varenda muskelfiber i hela min kropp (det finns inget tråkigare att stretcha, jag har verkligen inte tålamod till det!) och i eftermidddag lyxar jag till det med en timmes ansiktsbehandling. Livet är rätt bra ibland :)
Inga kommentarer