Jag hade dealat till mig lördagsmorgonen som min cykeldag i helgen. Fredde fick ta fredagkvällen, han har ju mer erfarenhet av det där med kvällsträning…Dealen var att jag skulle vara hemma senast kl 10 så det blev till att ställa väckarklockan.
Åt en stor portion gröt med banan och mandlar innan jag rullade iväg strax efter sju. Det är härligt ute strax efter sju på en lördag morgon. Ensam på landsvägarna och inga jobbiga bilister som stör ens framfart. Däremot en och annan cyklist. Blev omcyklad precis efter det att jag vänt mig om och snytit ut en snorblobba modell lång och slemmig, men ja ja, jag kunde ju inte veta att han låg där och smög.
Allt gick fina fisken tills jag kom till Lund. Där blev jag både hungrig, kissnödig och tappade all energi. Hade med mig en energibar i tröjfickan och den tryckte jag i mig i ren desperation. Nu var inte det här någon vetenskapligt sammansatt energibar utan mer modell godis, med för mycket fett och för lite kolisar, så den förväntade kicken som vanligtvis brukar komma direkt, dröjde alldeles för länge. Men till sist kom den! Och då kom den med besked!
Efter två mil av förtvivlan bara vände det. Benen fick snurr och jag låg över 30 i snitt i uppförsbackarna! Då hade jag bara 1 mil kvar av min tänkta runda. Kändes snöpligt att sluta där när det precis börjat kännas bra. Ville liksom bevara den braiga känslan i kroppen och inte ha det jobbiga i minnet till nästa cykeltur.
Så jag tog en sväng till. Nu började det bli riktigt varmt och härligt och jag njöt varje meter. Sen gjorde jag något riktigt vuxet…
Jag gled in på uppfarten när cykeldatorn visade på 69.76 km. Jag har annars ett tvångsmässigt beteende att inte sluta så nära ett tiotal. 240 meter till hade känts bättre. 70 km låter ju typ 5 gånger så långt som 69,76 :)
Inga kommentarer