Ibland känns det som någon bara vill sätta käppar i hjulet för mina planer. För så fort man blir frisk försvinner det fina vädret och den cykelrunda jag förberedde igår hängde riktigt löst när jag tittade ut i morse. Regn regn och åter regn. Kollade på smhi som utlovade regnfritt efter kl 12. Fortfarande lite hopp alltså.
Strax efter lunch lättade mycket riktigt regnet och jag hoppade i cykelkläderna, letade fram lite energi att ta med, och gick bärsärkargång efter mina försvunna cykelskor. Gav mig sedan iväg på min planerade sexmilarunda.
Efter 20 minuter började det regna. Duggregn inledningsvis för att sedan bara eskalera. Jag kände iskallt vatten rinna innanför tightsen, skorna förvandlades till två badkar. Regnet rann långsamt och kallt ner innanför jackan. Smutsvatten från vägen stänkte upp och förvandlade min baksida till en enda brun sörja.
Tänkte både en och två gånger om jag borde korta rundan och gena hem. Men hur bra hade det känts efteråt? Näe, det var bara att bita ihop. Sista två milen kändes vaderna som två timmerstockar men då började jag känna målvittring så det bekom mig faktiskt inte.
Väl hemma värmde jag mig med en varm härlig cappuccino. Sen blev det en lika varm härlig dusch innan mellis. Aldrig har dinkelpannkakor med keso och äpple smakat så underbart!
Jag lägger ut lite bildbevis på min blöta runda men tyvärr ser jag inte hälften så blöt ut som jag var. Men tror ni mig inte kan ni titta på bilden under. Den föreställer vattnet jag vred ur min ENA strumpa. Skål!
Premiärrundan landade på 62 kilometer. Nu kan det i alla fall inte bli värre!
Inga kommentarer