Stockholm marathon är nu nära förestående, har det kunnat undgå någon? På träningsbloggarna skrivs det kilometervis med inlägg om allt från klädval, snortekniker, laddningsprinciper och överlevnadstips.
Idag var det visst dags för tömning av kolhydratförråden om man följer Szalkai (och många andra). Jag struntade i den biten och åt som vanligt. Ser inte riktigt vitsen med att tömma faktiskt. Tyckte tvärtemot det var skönt att köra sista passet löpning med god energi. Känns bättre att ha den pigga känslan i bagaget inför lördag. Men men, alla gör på sitt sätt och det som passar en passar inte den andra. Så är det ju.
Att köra pump för första gången på länge, 4 dagar innan maran är nog inte smart oavsett vilken strategi man har. Träningsvärken brukar ju komma som ett brev på posten och sitta i allt för länge.
Som instruktör är det dock inte alltid att passen kommer exemplariskt tajmat innan ett marathon. Så det var bara att pinna iväg och slänga upp stången på axlarna. Deltagarna tittade lite konstigt när jag bara lastade på 10 kg på knäböjen så jag kände mig tvungen att förklara… Jag tror jag blev ursäktad.
Nu mina vänner. Om fyra dagar har väldigt många av oss väldigt ont i väldigt många kroppsdelar. Och somnar väldigt tidigt i en väldigt skön säng. Skål!
Inga kommentarer