Puls är häftigt

Att känna sin puls är en otroligt häftig grej. Sedan ett år tillbaka tränar jag i princip aldrig utan min pulsklocka. Det har fått mig att lära känna min puls på ett sätt som är så himla skoj. Jag kan höra på andningen när jag springer vilken puls jag har. Jag känner på spinningcykeln var jag ligger pulsmässigt. Det är som man har lärt känna en superhemlig del av sig själv. Som alltid bara funnits där och tickat i vilken takt som helst utan att man haft någon aning….

Hur snabbt pulsen återhämtar sig efter ansträningning är ett bra mått på formen. Ju mer vältränad du är ju snabbare sjunker pulsen. När jag kör mina intervallspinningklasser stannar jag alltid upp efter sista peaken för att se hur mycket pulsen sjunker på en minut. Det är ett bra sätt för deltagarna att se hur konditionen förbättras (förhoppningsvis…). Sista två intervallpassen har min puls sjunkit 60 slag jämfört med tidigare 50. Det är resultatet av höstens slitiga intervaller och det motiverar mig massor att fortsätta! Resultat är A och O för att hitta motivation i min träning. Jag vill hitta en ”ny” muskel, få bättre flås, springa snabbare på milen eller vad det kan vara! När jag märker sånna förbättringar får jag ett inre pepp som får mig att vilja fortsätta. Och det är fasen så mycket roligare att träna då, än att träna för att man ”måste”.