Alla som har barn vet att det är svårt att få tiden att räcka till och att livet ofta blir ett enda prioriterande och planerande för att få pusslet att gå ihop. Jag är världsmästare på att trycka in min träning. Jag pusslar och vrider och vänder så att jag får in den nånstans. Om det så innebär att jag får raggarduscha innan släktkalaset eller springa hem längs en aptråkig väg. Så långt är allt fine. Det jag istället måste prioritera bort är städning och tevetittande. Tv:n saknar jag väldigt sällan. Jag saknar inte själva städandet heller, men resultatet därav…
En annan sak som kommer långt ner på prio-listan är promenader. Dom saknar jag däremot en massa. Jag älskar att promenera. Dra ner mössan långt ner över öronen, dra upp halsduken till näsan och plocka fram dom stora kliven. Antingen med mp3-spelaren som sällskap eller i bästa fall någon att prata med. Då går liksom tiden av sig själv och man tänker inte på att man är ute och går. Och det bästa av allt, när man kommer in med rödblossande kinder, att tända några ljus och koka lite te. MMMM, det är härligt!
Precis i detta nu har BÅDA barnen valt att leka hos kompisar samtidigt. Dvs, vi har lite ledigt mannen och jag. Så nu blir det promenera av. Det ska bli najs!
Inga kommentarer