Det pratas mycket om hur en bra instruktör ska vara och inte vara. En del gillar när man peppar och tjoar, medan andra tycker att det är det värsta som finns. En del tycker att man ska prata mycket, och andra vill helst att man håller snattran så mycket som möjligt. Ja, det är helt omöjligt att vara alla till lags så det brukar bli bäst om man bara är sig själv. De som inte gillar det får gå på någon annan klass. Men hur ska då en bra deltagare vara?
Jag älskar när deltagarna visar känslor. Som ser aptrötta ut när dom är det, som ler när dom är glada, som sjunger med när det är en bra låt. Som ser fokuserade ut när det krävs… Då är det som allra lättast att vara instruktör. När man får feedback under resans gång. För ser någon glad ut blir jag ännu gladare. Ser alla sura ut är det lätt att tappa självförtroende och det märks direkt på stämningen om instruktören blir osäker.
Igår hade jag guldgänget framför mig i spinningsalen. Jag fick otrolig respons genom hela passet. Folk var glada och gjorde uppåt-tummar, för att i nästa sekund fokusera inåt och köra järnet. Stämningen var på topp och alla tog ut sig ordentligt. En sån här härlig klass kan man leva på länge! Tack alla!
Inga kommentarer