Idag ledde jag mitt livs första maratonspinning. 3 timmar på cykeln stod på schemat. Jag har inte varit nervös inför att hålla pass sedan de där första taffliga aerobicsklasserna sommaren 98…. men idag hade jag faktiskt ett par fjärilar i magen. Drömde till och med mardrömmar om att min man mixat in Jesus-sånger mitt i spinningmusiken (varför han nu skulle ha gjort det…).
10.30 satte vi igång. Jag hade lagt upp det som fyra block à 40-45 minuter. Mellan varje block hade vi ett par minuters paus. Första pausen vätskepåfyllning i flaskorna, andra pausen fick vi banan och tredje en energidryck med choklad- och kaffesmak, toppat med lite glass.
Min starka sida är inte att hålla igen så jag fick kämpa för att inte driva på för mycket i början. Halvvägs igenom lät jag deltagarna gasa på lite om de tyckte det kändes bra och sista blocket ökade vi ytterligare. Och det var någonstans då som den härliga känslan infann sig. Kroppen bara går. Svetten sprutar. Man ser slutet framför sig. Det känns som man är en evighetsmaskin… trampar och trampar…man sluter in sig i sig själv för att bara köra. Man vrider på lite till, sjunger med i musiken (fast väldigt tyst för det låter inte så bra…) och kämpar ända fram till mål! Vad ska man säga? Jag älskar spinning!!!!!
Inga kommentarer