Löpning

Jag är en vanemänniska. Sedan jag började springa har jag alltför ofta sprungit samma runda i samma tempo. År ut och år in… Jag känner varenda kurva på banan och vet precis när uppförsbackarna kommer. Någon gång när jag har känt mig riktigt wild and crazy har jag sprungit banan baklänges….

Men nu har det blivit ändring på detta. Fr om denna säsong har jag lagt in lite mer tanke i min löpträning. För det är ju så att kroppen anpassar sig. Den lär sig hur den ska springa en viss bana med minska möjliga energiåtgång. Är man ute efter fettförbränning/viktnedgång är ju detta helt i motsats tillt vad träningens syfte egentligen är. Själv är jag inte ute efter fettförbränningen men vill öka min prestationsförmåga. Jag vill kunna springa längre, fortare och tåla mer mjölksyra. Inget av detta uppnår jag genom att mala igenom samma bana år efter år.

Som det är nu tränar jag så mycket annat att det bara finns utrymme för två löppass i veckan. Jag brukar träna ett lite längre mal-pass i lägre intesitet för att vänja kroppen vid den långvariga belastningen på ben, muskler, senor och ligament. Detta eftersom jag har både Göteborgsvarv och Lidingölopp i kikaren detta år.

Det andra passet varierar jag mellan backträning och annan högintensiv träning. Gemensamt är att passen är korta och utförs med hög puls i intervaller. Just denna typ av högintensiv intervallträning (även kallat HIIT) har kommit mycket på tapeten under senare tid.
Intervallträning med högintensitet har många fördelar. Det ökar din energiomsättning i upp till tre timmar efter passet, vilket leder till ökad fettförbränning i jämförelse med lågintensivare träningsformer. Du bygger även upp din kondition, uthållighet och mjölksyratålighet. Dock bör man vara i hyfsad form innan man ger sig i kast med intervallträning.