Alla har dock inte upptäckt tjusningen med spinningen. När jag pratar med folk på gymmet får jag känslan av att det är något slags antingen/eller som gäller för spinning. Antingen älskar man det eller så skyr man det som pesten. De som tillhör den senare skaran brukar klaga på att det är så jobbigt och att de får ont rumpa och rygg/nacke. Dessutom är det långtråkigt…
Jag brukar säga att man ska ge spinningen fyra försök innan man förkastar spinning som träningsform. Det brukar ta ungefär fyra gånger innan man lärt känna sin cykel, sig själv och sina begränsningar. Och det brukar vara då man kan slappna av, njuta och våga ta i.
Om spinningklassen är jobbig eller ej styr man helt själv. Man är själv herre över sin motståndsknapp och kan lägga sig på en lagom nivå. Det är vanligt i början att man går ut för hårt och inte orkar hela vägen, men sånt lär man sig efter hand. Det är viktigt att man inte går upp över sin mjölksyratröskel. Gör man det tidigt under passet får kroppen jobba hårt för att transportera bort mjölksyran och man får träna med hög puls och lägre intensitet/motstånd resten av passet än om man hållit sig borta från mjölksyran.
Ont i rumpan går över….. och det är inget skadligt så det är bara att bita ihop. Det finns sadelskydd som är vaderade och cykelbyxor såklart om man inte står ut.
Ont i rygg och nacke är en teknikfråga som man också lär sig efter hand. Man måste slappna av i axlar och ha lätta händer på styret. Tyngden ska vara på benen, ingen annanstans. Ryggen hjälper man genom att spänna magen lätt. Har man mycket problem kan man i början höja styret lite för att avlasta.
Det roliga med spinning är att alla kan träna tillsammans oavsett ålder, kön, utgångsläge och förutsättningar. Eftersom man själv styr sitt motstånd kan alla få ut maximalt av samma pass.
Så har ni inte testat ännu…. gör det! Men glöm inte handduk och vattenflaska…. det är livsnödvändigt :)
Inga kommentarer