Browsing Tag

familj

Midnattsloppet Malmö – race report

Premiär på midnattsloppet igår. Med start 21.30, långt efter det att jag egentligen skulle somnat i soffan. Här kommer en milslång racerapport med de fulaste bilderna ever. Håll till godo.

image ,

Det är stora dottern och jag som ska springa. Hon är egentligen ett knappt år för liten men jag “råkade” skriva fel födelsedatum på anmälan. Värre lagbrott kan man ju göra. Jag ville ju ha sällskap för tusan. Dessutom är hon dubbelt så lång som jag, ingen kommer ana något…

Har som sagt aldrig sprungit midnattsloppet tidigare men det är en positiv upplevelse från början till slut. Tröjan är, till skillnad från i många lopp, snygg OCH i rätt storlek och passform. En sån som man kan använda på riktigt och inte bara till att sova i!  Faktiskt en ganska mäktig känsla av samhörighet när ett helt stort torg kryllar av likadana kläder. Lite svårare utmaning för hejarklacken kan jag tänka, men det är ju inte mitt problem just idag…

2014-09-07 08.14.24

Kommer till Stortorget en timme före start och ställer oss direkt i Bajamajakön. Vis av erfarenhet vet jag att sånna köer tar extremt lång tid. Här tar det nästan längre tid än vanligt då mängden toaletter är lite underdimensionerad. När det äntligen är min tur slås jag av faktumet att Bajamajor saknar lampor. Och klockan 21.15 är det mörkt nuförtiden…

I totalt mörker försöker jag hitta ringen. Vad som ligger på den, vid sidan om den och eventuellt på golvet har jag ingen möjlighet att se. Det är bara att be till bajamaja-gudarna att den är hyfsat ren och städad. Och trösta sig med att det man inte vet, lider man inte av…

In i startfållan och njuter av peppen, musiken och stämningen. Känns som värsta utekvällen, med undantaget att ingen raglar omkring. Här är folk fulla med springglädje och förväntan. Vid startskottet skjuts fyrverkerier och vi travar i väg till ösiga RUN TO THE HILLS i högtalarna.

Travar är fel ord. Jag har startat i 1c, och där springer folk. Fort. Känner att öppningen är för snabb, jag är ju dessutom inte uppvärmd efter min halvtimme i toakön. Saktar ner på tempot och försöker hitta mitt flow. Jag är inte ute efter något pers, men en bra genomkörare inför Helsingborgs marathon nästa lördag.

Banan kantas av peppig musik och Malmöfolket har letat sig ut i sommarnatten för att heja. Det är en underbar stämning och någonstans hör jag mina svärföräldrar ropa mitt namn när jag redan passerat. Blir glad och viftar med armarna. Det är min enda hejarklack då Fredrik och lilltjejen fått stanna hemma pga den sena timmen. Som tur var kan man låna andras hejarklackar och dessa finns det gott om. Suger åt mig och njuter.

Stundtals blir det riktigt mörkt. Kanske är det mina fyrtioåriga ögon men mörkret i kombination men trottoarkanter, gropar och kullersten känns lite läskig. Tar det försiktigt för att inte riskera några fotleder.

Genom slottsparken är grusvägen kantad av marschaller och det känns grymt stämningsfullt. Skönt att tassa fram i gruset en bit för att ladda mentalt för den sista sträckan på kullersten.

Kullerstenen under den sista kilometern håller på döda mig. Jag får inget flyt och det känns som jag inte kommer framåt en millimeter. Av alla underlag är just kullersten det absolut värsta, men jag biter i hop och stapplar så småningom in i mål.

Foto 2014-09-07 09 19 57 (HDR)

Nu börjar den riktiga utmaningen. Pga tidsbrist i starten fick dottern lämna in väskan. Hon startade 25 minuter senare och hade gott om tid. Dessvärre betyder det att jag inte kan hämta ut den. Med tanke på hennes senare start och att hon springer 20 minuter långsammare har jag 45 minuters väntetid i T-shirt och korta shorts. Förvisso i sensommarnatt men ändå småkyligt med svettblöta kläder.

Står och huttrar vid staketet i målgången i väntan på dottern. Hoppas hon ska förstå min situation och brassa på lite extra. Så länge kryper jag allt närmare än man med varm tröja på sig. Det är trångt så jag tänker att han inte märker att jag är lite väl närgången.

45 minuter senare glider dottern i mål. Pigg som en nötkärna fast hon aldrig löptränar. Hon har haft problem med trängsel och tvångspromenad efter starten, något som jag definitivt slapp. Jag har inte haft en enda person som begränsat min framfart. Det är nog det första lopp jag känt så. Värsta flytet och ibland nästan FÖR flytigt…

En tid på 44.24 är inget jag hänger i julgranen men det är där jag befinner mig just nu. Man blir inte mil-snabb av marathonträning, och hade jag inte tyckt det var så fasansfullt med intervaller hade det varit spännande att satsa på mildistansen som omväxling något år. Men jag gillar ju det där långa meditativa… 

Tiden räckte i alla fall till en tiondeplats i tantklassen och 43:e-plats totalt. Helt ok så där mitt i natten.

Hjalmar Yoga

2014-07-05 09.14.18 2014-07-05 09.16.35 2014-07-05 09.22.41-1

Medan jag sprang långpass i ett nyvaket Skrylle gjorde dottern film. Om yoga. Här snackar vi miljöskadade barn. Igen. Anyway, se filmen och lär dig om vem som egentligen uppfann yogan…

Äckligt med grönsaker?

Jag är så glad att mina barn gillar grönsaker. Efter fyra dagar på Mallorca med farmor och farfar kom det VEGGO-krav från yngsta dottern:

image

Och den andra tjejen önskade vegetarisk lasagne på sin femtonårsdag idag. När hon fick möjligheten att välja precis vad hon ville…

Så skönt att slippa gnäll om att grönsaker är äckligt. För det är det ju faktiskt inte!

Photo 2012-08-09 12 32 28
What’s not to like? Buffétallrik från Masesgården 2012!

Creddig morsa

Min stora dotter är 15. Lever i fitspo-världen. Scrollar fler mil av instagrambilder än vad jag springer på en vecka. Lockas av de ungas tränings- och mellanmålstips, ser upp till dem och inspireras. Hon tycker förmodligen att jag är en tant som inte nappar på ALLA deras tips, som dissar deras energidrycker och ger henne, i mina ögon, mycket bättre tips…

Men när det dyker upp en HEALTHY BOX i brevlådan. Adresserad till morsan. En sån som alla coola fitness-tjejer fått. Då är man plötsligt lite creddig. Och det är ju kul att få impa lite ibland.

IMG_8430

Salomon trail tour Kristianstad -Ett annorlunda lopp

Det var i Kristianstad det hände. Det var där ALLA människor var. På vägen från bilen till nummerlappsutdelningen träffade jag på typ hela världen. Och solen sken. Vad kunde egentligen gå fel? Typ allt, skulle det visa sig…

IMG_0320 Uppvärmning à la Friskis. Minus en arm…

IMG_0322

Starten går kl 13.00 och lämmeltåget drar iväg. Första kilometern är lättsprungen och livet leker. Farten är hög och pulsen likaså. Sen viker vi av in i skogen. Stigarna blir mindre, lerpölarna djupare och rötterna fler. Jag fegar lite av rädsla att ramla och tvingas ta emot mig med armen. Blir omsprungen av en efter en. Är inte van att bli omsprungen och tappar liksom humöret lite. I vanliga fall hittar jag min plats tidigt och sen ligger jag där och tuffar. Det här är mentalt knäckande. Och jag är redan trött. Pinnar på bra i de lättlöpta partierna och utmanar mig själv för att ha lite tillgodo när jag måste sakta ner.

IMG_0378 IMG_0381
Alva på banan…

Efter tre kilometer kommer ett helt gäng löpare MOT mig. Vi har sprungit fel hela högen och ska tydligen tillbaka till start för omstart. 12 kilometer ska plötsligt bli närmare 16 och jag har svårt att ladda om. Luften går ur.

13.35 går start nummer två. Andra försöket. Många väljer att springa 6 km i stället men jag försöker på tolvan en gång till. Tempot är långsammare nu. Gissar att det är fler som tappat modet. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt, men blir ändå ordentligt trött i de backar som bjuds. Banan är otroligt fin och rolig med alla tekniska utmaningar. Vid 4 km ska det finnas vätska och jag är ordentligt törstig eftersom jag redan sprungit närmare 8 km. Men någon vätska kommer inte. Den dyker upp först vid 7 km (= 11 för oss som sprungit fel). Sista vätskekontrollen har de lagt vid 8 km och en hel kilometer efter den första. Här snackar vi bra utspridning…. (De som sprang 6 km fick ingen vätska alls så man får väl vara glad ändå…)

IMG_0382

Jag lufsar runt efter bästa förmåga. Tar in på de få lättsprungna partierna men blir våldsamt frånsprungen så fort vi letar oss in i skogen igen. Energin börjar dala. Skalman hade liksom inte räknat med att komma iväg 35 minuter efter tidtabell och dessutom få 4 km extra uppvärmning i snabbt tempo. Tar mig i mål med axeln i behåll och gläds åt bananen som ligger och väntar på mig. Tänker att jag borde vara glad att jag ens springer lopp, bara 4 veckor efter min cykelkrasch, men är mest arg för att jag känner mig som en elefant bland rötterna. Och för att backarna dödar mig.

IMG_0386 Alva hade premiär på 6 km. För en orienterare är rötterna inget problem!

I målgång tänker jag trösta mig med ett utlottningspris, men de tänker minsann hålla på priserna tills sista person gått i mål på halvmaran. Typ 1,5 timmes väntan för en vattenflaska, om man har tur. Tror inte det….

Summa summarum: halvklantigt arrangemang, underbar natur, dålig kondition och ännu sämre teknik. På det igen nästa år. Förhoppningsvis med mindre löpvila i benen och mindre kraschade axlar!