The story of my foot – fortsättningen

Jag gav upp behandlingen av min fot eftersom inget verkade hjälpa. Tänkte att ”time will heal”, men det gjorde den uppenbarligen inte. Så jag började greppa halmstrån och hamnade hos en osteopat. Det var en spännande timme…

När jag går över golvet säger han direkt att det ser konstigt ut. Vinklar är fel och underbenen ser olika ut i förhållande till respektive fot. Även i liggande faller fötterna olika och har olika stopp i sina rörelseomfång. Han säger att foten är felställd och i ”stukat läge”.

Sen tar han tag om min fot och tystnar. Det är tyst i säkert fem minuter. Först tror jag att han tänker, men sen förstår jag att han ändå gör något omärkbart med ett ben i foten. Sen byter han grepp och fortsätter stå still i tystnad.

Han stannar till vet ett ben som tydligen fel,  men det är inte orsaken bara en kompensationsgrej. Letar vidare. Ben för ben. Minuterna tickar under tystnad. Ibland hummar han lite. Som en bekräftelse om att han är något på spåret.

Han gör några mikroskopiska saker även i höft och rygg. Nästan helt omärkbart. Och jag undrar om jag är med i dolda kameran.

Sen är det klart. Han säger att jag kan få ont i någon dag men att allt bör ha löst sig om 4-5 dagar.

Men en fot som varit dålig i fem månader är jag benägen att tvivla. Det låter ju för bra för att vara sant.

Går hem. Känner mig förvirrad. Vet inte om jag ska vara skeptisk eller hoppfull.

När jag lägger mig i sängen på kvällen burrar det i hela foten. Känns som jordens aktivitet pågår.

Jag vet inte vad han gjorde eller hur det kommer att bli. Men alltså. Felställd fot i stukat läge. Varför har ingen annan sett det?