En hel påsk har trillat förbi. Helt utan påskmat…
Efter det som går under benämningen SUNKMAS 2024 är jag lite rädd för en ny högtid. Tänk om någon ska ligga och hosta bort hela påsken. Att jag ska känna mig instängd i min egen sportstuga och dessutom få äta upp all överbliven sill. Därför bli det ingen sill. Vi kör påsk på slott istället.
Min mamma har fyllt 80 och bjudit oss till Bäckaskogs slott. Där vi ska mysa runt, äta gott och dricka champagne. Skåne levererar vitsippor och utslagna träd vilket såklart kan imponera på vilken norrlänning som helst. Även om solen håller sig borta.
Dag två startar såklart med en löptur innan frukost. Inte varje dag man springer i slottsmiljö och det kittlar såklart gott i löpartarmen. Att springa på slott kvalificerar som godkänd anledning att få springa. Foten har nämligen sina regler. Inga löppass får vara tråkiga eller rutinmässiga. Ska det springas måste det finnas en bra anledning, annars är det alternativträning som gäller. Och slott räknas som bra anledning.
Från slott drar vi vidare till koja. Eller Sportsstugan om man så vill. Här ska vi som mest trängas 10 pers på liten yta men ni vet det där med hjärterum och stjärterum. Funkar klockrent.
För att stilla behovet av egentid springer döttrarna, pensionärerna promenerar och vi där mittemellan tar en tur med graveln. Som uppladdning för påskdagsmiddagen som väntar.
Fredrik slår till med godaste middagen och med egenplockad ramslök i ramslökssmöret vinner han nästan nobelpriset i kategorin brytbröd. Jag passar på att kolhydratladda för min extremt långa springdejt som väntar på annandag påsk – 7 kilometer med gänget som spenderat påskdagen i Hovdalas vindskydd.
Springa med vänner och nya bekantskaper är också godkänd anledning för en sliten fot. Men jag tar bilen dit även om det är ett modest avstånd på 3 kilometer. Nu har solen tittat fram och Hovdala bjuder på sin vackraste sida. Det är magisk utsikt över Finjasjön, och vi springer faktiskt bara lite vilse.
Påsken slog julen med hästlängder! Nu återstår frågan hur Midsommar kommer klara sig i konkurrensen. Med en hel fot kan jag tänka mig att äta hur mycket sill som helst. Men det vågar man väl inte hoppas på…
Inga kommentarer