Jag känner mig inte så inspirerande. Outar inga fancy långpass i solsken. Inga tuffa intervallupplägg eller fina ställen att springa på. Jag outar faktiskt nästan ingenting alls. Så vem är jag när jag inte springer? Vad kan jag inspirera till? Kanske kan jag vara den där personen som visar att man kan ha kul utan löpning? Att man kan överleva en segdragen skada? Och förhoppningsvis komma tillbaka stark? I så fall är det gott nog. För alla ska väl tyvärr hamna i det där skadeträsket någon gång. Och kanske kan du som just nu befinner dig där hitta motivation? Vi testar.
Att vara skadad är en portion sorg över att inte kunna springa och en minst lika stor portion fomo. Har man som jag nästan hela sitt umgänge i löparskor missar man ju en stor del av sitt sociala liv på kuppen. Därför:
Om du ens kan springa ett pass, välj ett pass med vänner som gärna innefattar fika efteråt. Kan du inte springa alls, möt upp i starten, ta en promenad och slut upp vid fikat. Jag har strukit nästan alla mina löppass men behållt fredagmorgonen med Malmö Gerillalöpare. För en stunds löparsnack och för att få känna mig som vanligt. Löparklädd på café that is.
Att känna mig slö, slapp och likgiltig är inget alternativ. Då blir man ju deppig på fler sätt än bara deppig för att man inte kan springa. Att vara löpskadad är inget hinder för att känna sig stark och uthållig. Gör det som funkar. Gör det som är kul. Och gör det lite genomtänkt för att komma tillbaka så stark du kan!
Så här tänker jag:
Rehab. Det tråkigaste som finns. Jag gör mina fotstyrkeövningar. För lite och för sällan men jag försöker. Var bättre än mig!
Kondition: Det finns massor att sätt att upprätthålla konditionen utan löpning. För mig har spinning funkat bäst under vintermånaderna, men nu ser jag framemot att plocka fram cykeln. På spinningcykeln har jag kunnat köra riktigt hårt och faktiskt förbättrat mitt VO2 max under skadetiden.
Uthållighet: spinning i all ära, men så mycket längre än en timme har jag inte uthärdat. Uthålligheten har tagit en del stryk och jag ser framemot många långa pass på cykeln för att jobba upp den förmågan igen.
Styrka: eftersom jag inte kan motivera mig till egen styrka har jag fokuserat på Body Pump, cirkelträning och corepass i grupp. Känner mig starkare än innan och att jag har en kroppskontroll och stabilitet som kommer att komma mig till nytta i löpningen sen.
Yoga: håller mig rörlig. Men också det som faktiskt gör ondast i foten. Anpassar och lyssnar in. Ser till att höftböjare, säte och baksida lår inte stelnar till. Det är en panter som hoppar i löparskorna när den dagen kommer!
Som den gymråtta jag blivit funderar jag även på om jag inte skulle investera i nya träningskläder. Att få känna sig snygg på resan tillbaka måste ju ändå öka på oddsen för ett snabbt tillfrisknande.
Nu ser jag framemot en vecka i Portugal nästan helt utan löpning och därefter en sjuhelsikes cykelsäsong.
Cykel alltså. Fick sjuk mersmak i helgen. I 15 grader, sol och vindstilla. Spinningbenen levererade och jag hängde av Fredrik redan i första backen. På cykel får du både långpass, utomhusträning och möjlighet till fikarundor. Som löpning fast utan ont i foten. Och jag ska tydligen få en gravel…
Så nej. Deppa ihop är inget alternativ! This too shall pass. Och tills dess – gör det bästa av det mesta!
Inga kommentarer