Det hela utspelar sig vid köksbordet. Fredrik vill cykla MTB och jag undrar om vi inte ska styrketräna istället. Men förslaget faller inte väl ut…
Plötslig ser han småsur ut. Säger att han känner sig sympatigravid och att hans dåliga form är ett resultat av att jag är skadad. Som att han liksom inte tränar för att jag inte tränar. Och att styrketräning med mig inte ens räknas som träning…
Men vän av ordning måste ändå inflika att jag hittills under denna vecka tränat allt från styrkelyft (!), till core, bodypump, yoga, löpning och tre pass spinning.
Det är inte som att jag suttit i soffan, tjurat och förbjudit honom att träna. Så det där med hans dåliga form kan jag liksom inte ta på mig. Kanske är det snarare ett resultat av att han varit mer eller mindre förkyld sen julafton. Eller att hans jobb har AW mest hela tiden och att han tycker det är jättespännande med styrelsearbete i bostadsrättsförening ….
Men okej. När jag är redo för långpass lovar jag att springa så långt och länge att han hinner träna sig till den grymmaste form under tiden. Där ingen backe är för brant, ingen stång för tung. Och där magrutorna bländar varenda morgonbadande tant på hela Ribersborg….
Wait for it!
Inga kommentarer