Sunkmas 2024

Det har blivit nytt år men innan vi stänger 2024 känner jag mig nödgad att rapportera om julen 2024. Den som internt går under namnet SUNKMAS 2024. Det som skulle vara så idylliskt och fint och blev något helt annat. Långt ifrån det ni sett i ert instaflöde…

Sunkmas 2024 börjar redan den 22 december. Familjen är samlad i Sportstugan. Vi har planerat allt i detalj. Maten, julutmaningarna, presenterna. Men ser hon inte lite krasslig ut den ena dottern….? Och låter det inte lite som tuberkulos-hosta mitt bland adventsljusen…?

Den andra dottern tycker att den första dottern borde ha stannat hemma, men som förälder är det ju svårt att låta ett stackars sjukt barn fira julen ensam. Hostanfallet Allan som i vanliga fall skrämt slag på mig bekymrar mig dessutom inte. Jag ju ont i foten och inga lopp inplanerade. Ska jag bli sjuk kan man ju lika bra bli det nu….

Fredrik som har börjat tycka att allt smakar salt har bakat en osedvanligt tråkig pizza, med en tillhörande pizzasallad smakar riktigt illa. Men allt ska ändå flyta på okej till själva julafton.

Mitt under pågående middag hos svärföräldrarna slår influensan till. Eller är det Covid? Han har ju slutat tycka om kaffe och sötsaker…

Han byter kavajen mot dubbla lager fleecetröjor och sätter sig sedan bakom ratten för att ta oss tillbaka till sportstugan utan att somna. Eftersom vi andra druckit lite vin har vi ingen annan utväg, men jag är livrädd hela vägen….

När vi kommit hem somnar han och vaknar tre dagar senare. Eftersom ingen vill dela rum men den pestsmittade sover han i vardagsrummet. Och vaknar upp med städkommandon med jämna mellanrum. Jag vet inte vad han drömmer om men det ända som kommer ur honom under de följande dagarna är:

– Nu får ni städa vasken på toaletten!
– Tömmer ni kattlådan nu?
Och den bästa av dem alla (mitt när vi myser framför en film):
– Nu ska Anna gå och sova så hon inte blir så trött! Hon som vaknar så tidigt…

Båda barnen vill åka hem och jag gör mitt bästa för att behålla ett uns av julmys. Samtidigt som jag känner paniken i att sitta instängd i ett fritidshus med två snörvlande och hostande individer.

Och ingen vill äta upp julmaten.

Fredrik som brukar få ta på sig uppgiften som soptunna äter inget alls och jag får offra mig på sillen för att jag får ångest av att slänga mat. Jag som inte ens gillar sill. Nu vet jag med bestämdhet att jag ätit min sista sill. Någonsin!

Eftersom kroppen bråkar och jag inte kan ventilera genom löpning blir misären tredubbel. På den tredje dagen i sjukfängelset tvingar jag med den friska dottern på spinning i Hässleholm. Den numera hyfsat tillfrisknade förpassas till stretchhörnan. Och med tanke på att vi ensamma ansvarat för att ta slut på rocky roaden är det raketbränsle i tanken. Jag spinnar så hårt att taket lyfter. Jag har så mycket uppdämnd julmisär som behöver ut. Och jag älskar det.

Tvingar även till mig en kaffe på espresso house trots att vi har godare kaffe hemma. För att jag behöver se friska människor som liksom sitter upp. Och inte hostar slem.

När jag några timmar senare lämnar av döttrarna på tåget hem känner jag mig typ ensammast i hela världen. Köper mig en halväcklig färdigmat på vägen hem för nu vägrar jag mer julmat. Sen städer jag bort hela julen, packar bilen och gör mig redo för hemfärd. Och Fredrik sover vidare…

Julen 2024. Allmänt kallad Sunkmas.

Men nu tutar vi vidare. Mot ett 2025 som startar lite skruttigt och bara kan bli bättre. Jag hoppas ni hänger med!