Nio pass på raken

När kroppen inte håller för långpass och man börjar få abstinens efter den underbara långpasströttheten. När man håller på att gå bananas och behöver  hitta lösningar. Vara kreativ. Då är det tur att jag är självutnämnd expert på området….

Nordic Wellness i Hässleholm har prova-på-dag och det finns nio pass på schemat. Varje pass är 25 minuter utom det sista som är en timmes yinyoga. Den mer normalt funtade personen hade kanske provat två-tre pass.  Jag tycker ALLA är en bra idé. Vad Fredrik tycker är oklart men han hänger på.

När vi kliver in genom dörren har vi fem timmar framför oss, där den längsta pausen aldrig är mer än fem minuter. Det gäller att prioritera om man ska gå på toa, byta kläder, äta, fylla vattenflaskan, fylla på parkeringsavgift eller ta en selfie under de få minuter av fritid som bjuds. Min prioritering landar i att jag går hem i samma kläder som jag gick dit!

Vi börjar med yoga. Skönt att väcka kroppen lite. Några solhälsningar senare och kroppen känns redo att ta sig an dagens andra pass – zumba!

Jag är born and raised aerobics-hoppa och har inget problem med koreografi och takt, men be mig inte skaka på rumpan och rulla på höfterna. De är fastmonterade, stelopererade och liksom fast förankrade i både ben och rygg. Men även kylskåp kan dansa och rent teoretiskt borde jag ha kunnat få upp lite puls, men upplägget är lite förvirrat och pauserna många. Så som det kan bli när instruktören inte satt på flygplansläge och hela släkten vill ha kontakt…

Pass tre är Pilates och det pass både jag och Fredrik har som mest ångest för. Vet att Pilates är trendigaste trendiga men jag associerar det bara till min hat-övning BÅTEN och min minst lika illa omtyckta övning HUNDREDS. Hundredsarna kommer jag inte undan men båten har fastnat på finskt vatten så den slipper vi.  Jag överlever passet bättre än förväntat och får dessutom komplimanger av den ytterst sympatiska instruktören som tycker jag har en enastående teknik. Säger till Fredrik att hon bergis säger så till alla, men hon hade visst inte sagt det till honom…

Body Steppen som följer därefter ska visa sig bli passet som lyfter pulsen högst idag. Vi hoppar över brädan åt alla möjliga håll. Hoppar högt, böjer lågt. Koreografin är lätt och det är bara att köra på. Underbart att bli lite svettig!  Och det är bara början!

Passet efter är Body Combat. Vi slår och sparkar i luften. Jag slår hej vilt och ser ingen skillnad på alla olika slag. Det är tre instruktörer på scen och nu levereras partyfeeling extra allt. Det är ös och omöjligt att inte dras med. Jag får ta det lite lugnt med vissa hopp och köra hårdare på andra. Man lär sig sin fot efter hand, och upptäcker vad som funkar.  På fem minuterspausen som följer blir det stressigt som tusan när det är dags för spinningskor och byte av sal. Jag behöver dessutom fylla vattenflaskan…

Vi hinner med några sekunders marginal. Spinningen blir dagens jobbigaste pass. Enough said. Någon inspo till egna klasser får jag dock inte…

Genomblöt och oombytt slängs vi rätt in in Body Attacken som kanske inte är det pass en skadad fot uppskattar mest. Det finns alltid alternativ till hoppen och springen men ärligt, det är svårt att få feeling av att gå på stället!  Jag vet att jag älskar detta pass när jag får känna mig stark och uthållig och utan stopp. Idag känner jag mer som en pensionär och just det är inte min favorit-feeling.

Hiit-passet som följer är en skön blandning av styrka och kondition.  Hade glömt hur mycket jag gillade denna typ av pass. Tränade jättemycket sånt förr, men det försvann någonstans mellan långpassen och tröskelpassen….

8 pass gjorda. Bara yinyogan kvar.

Instruktören har långkofta, mössa och vantar. Folk ligger på golvet med filtar, bolster och huvor över huvudet. Det här känns minst sagt lite flummigt men det ser onekligen skönt ut.

Instruktören är störtskön. Pratar med den mjukaste stämman. Och vi får ha hur många filtar vi vill. Jag har tre, och vill jag ha fler så vinkar jag bara så kommer hon och lägger på fler. På en timme gör vi fyra (!) positioner. Jag brukar inte ha tålamod med sånt, men alltså tiden går jättefort. Det enda som stör är den begynnande hungern…

När passet är klart har vi tillbringat 5 timmar i sträck på gymmet. Druckit för lite och ätit för lite av det fika som utlovades men inte fanns. Mitt blodsocker är i knävecken. Så när Fredrik frågar om vi ska köpa med oss någon efterrätt till ikväll rinner det över. Jag har har ingen hjärna att fundera ut sånt med. Det blir raka spåret hem. Till en efterlängtad cappuccino. Till dusch, pyjamasbyxor och soffa. Till mat och brasa. Jag är trött. Långpasstrött.

Det funkade!