Livet utan löpning

Det är lite stiltje här.  Trots att jag borde ha mycket mer tid nu när jag inte springer långpass och sånt. Men det är inte lika roligt att skriva om Body Pump och virtuella spinningpass…

Vad som hänt i livet sedan sist är att jag har varit i Oslo utan att springa. Jag vet därmed inte hur Oslo ser ut i soluppgång eller egentligen inte hur det ser ut alls. När man liksom sover på jobbresan ser man ju bara hotellet och konferenslokalen. Fail.

Jag har också varit i Umeå utan löpning längs den bästa Umeälven av dem alla. Umeå fick jag dock se genom bussfönstren i min jakt på Nordic Wellness och gratis träning. På NW långt utanför stan spinnade jag i min ensamhet och tränade Body Pump i samma sal som tre pingisspelande killar. Udda it was.

Utöver det åt jag god mat på Köksbaren, umgicks med föräldrar och drack kaffe på bästa Costas. Sånt som man gör i Umeå!

På hemmafronten inget nytt. Har stötvågat foten idag och hoppas på underverk. Men inser att 2025 nog inte blir löpåret Löpåret. Och jag överlever med annan träning men saknar det sociala runtikringet med löpningen. Det som är halva nöjet med sporten. Det finns liksom inget community för spinnare. Sällskapsspinning och semmelspinning.  Orden finns knappast i Svenska akademiens ordlista…

Men jag kanske ska uppfinna dem…