Aktuellt

Fotstatus

Ni som följer mig på instagram vet att min fot har kraschat. Pajat. Checkat ut. Här kommer en liten statusuppdatering.

Foten har bråkat till och från sedan i december och jag har dragit ner ordentligt på löpvolymen. Korta lugna pass på 6-10 km har fungerat. Det har känts lite efteråt men släppt efter någon dag. Har haft löpvilor på mellan 7-10 dagar och trodde det skulle räcka. Men i fredags (efter en veckas vila) tog det stopp!

Det är morgonlöpningen med Malmö Gerillalöpare som blir droppen. Spiken i kistan. Foten känns lite i början, men efter någon kilometer släpper det och jag säger till någon att det faktiskt känns helt ok. Jinxar ni vet.

Så plötsligt från ingenstans smäller det till och foten börjar göra ondare. Vi är nära fikat och jag springer max 1 kilometer med den känslan. När jag ska ta mig hem efter kaffet kan jag knappt gå. Det smärtar i varje fotisättning.

Som tur var har jag en tid hos fysion samma förmiddag. Han konstaterar hälkuddes-insufficiens. Typ punka på hälen och att jag därför går på själva benet. Han ger mig laser men det verkar inte ha hjälpt  för smärtan sitter i nu två dagar senare.

Birkenstocks är numera min bästa vän och det enda jag kan gå hyfsat normalt i. I övrigt cyklar jag, överdoserar spinning och projektleder hushållsarbete från soffan.

Egentligen går det ingen jättenöd på mig. Men det är när jag scrollar runt på instagram som det stora FOMO-monstret attackerar mig. Långpass, tröskelpass, pass i solsken och till och med i snålblåst. Allt ser så förtvivlat härligt ut.
Mitt förnuft säger att jag ska hålla mig borta från insta. Att jag mår bättre av att inte veta allt skojigt folk har för sig. Men jag kan inte riktigt låta bli….

Fast tänk om nån kunde lägga upp tråkigt nångång! Typ en städsöndag, en döbakt kaka, ett utspillt paket fil, en tjurande make eller en p-bot. Vad som helst som får en eländig fot att kännas lite mindre misär…

1 kommentar

  • Svara
    Marie
    13 januari, 2025 kl 20:43

    Är det samma sak som att fettkudddarna i hälen gått åt skogen? Det har jag råkat ut för två gånger, trots att jag anser att jag inte landar på hälen och löparskorna inte heller nöts på hälen. Det finns en särskild typ av tejpning jag fick lära mig, den tog bort en hel del smärta och gjorde att det gick att träna utom löpning samt att stå och gå till vardagsbehov. Ondast kunde vara att sitta och köra bil och kopplingsfoten var helt passiv. Men det gick över efter några månader.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.