Tomtelöpning 2024

Tomtelöpningen 2024 blev precis lika rolig som alla andra år. En copy paste på många sätt, men med lite nya inslag…

Min outfit är identiskt med alla andra år sånär som på den nya tomteluvan jag panikhandlade på Clas Ohlsson igår. Den ska visa sig ha en stenhård tofs som bankar mig i bakhuvudet hela vägen ner till samlingplatsen. Sen bankar den inte mer. Jag tror det är för att jag har vant mig., men det är för att den har lossnat. Fast det är jag lyckligt ovetandes om!

På mina tre kilometer till starten hinner jag mötas av några fniss, ett par god jul och minst lika många höjda ögonbryn. Jag försöker låtsas som att jag är helt normal men att springa ensam i tomtedräkt känns fortfarande lite obekvämt..

På plats vid starten känner jag mig mer som en i mängden. Vi snackar hundratals tomtar men även julhundar, julgranar och ett par renar. Stämningen är på topp när vi ger oss av för årets upplaga av tomtelöpningen. Och jag tror tamejtusan vi är lite fler än vanligt!

Vi sjunger, dansar runt granar, ropar HO-HO och hälsar god jul. De allra flesta bli glada, tutar från sina bilar och filmar.

På perronger, genom stan och via några varv på Triangeln når vi fikastoppet vid Stadion. Som traditionen bjuder blir jag kissnödig på precis samma ställe som alla andra år och får spurta för att hinna först till den hemliga toaletten på den gamla stadion. Man vill ju inte ödsla tid i toakö när man kan mumsa pepparkakor och ägna sig åt tomtemingel.

Kullarna på vägen till Hyllie har dock växt ett par meter sen förra året. Eller så besteg jag fler än vanligt, men alltså hej vad jobbigt det blev. Maxpuls på vägen upp. Livrädd på vägen ner. Nu väntar Emporia. Köpcentret där julstressen råder och ingen har tid att glädjas åt ett tomtetåg.

Vi samlar ihop gänget utanför huvudentrén och hamnar bredvid ett par svenska innebandysupporters på väg till VM-finalen i arenan bredvid. De tittar på oss, och sedan över vägen där 150 tomtar till är på ingående. Så utbrister den ena killen: ”JÄVLAR” och ser närmast chockad ut.

Personalen på Vapiano håller upp dörren för oss med stora leenden och filmar vår entré.  Sen tar glädjen slut. Bland shoppinggästerna är minerna bistra. De låtsas inte som vi finns och ser allmänt sura ut. När vi börjar dansa runt den jättestora granen blir vakterna bekymrade. Sliter sitt hår och ringer chefen. Eller nått.  Poliserna däremot är helt chilla. De ropar god jul och filmar oss. Medan vi försmäktar av värmeslag under lager av tomtekläder.

På den sista delen av banan hinner vi skrämma slag på en tant på väg in till ICA men annars inga större incidenter. I vanlig ordning är det tomtenissarna under 150 cm som sätter farten sista biten. Tomtefar och tomtemor har inte en chans.

Ja. Det blev en kanonrunda precis som vanligt. Och jag lyckas komma på bild i Sydsvenskan igen. Precis som vanligt.