Oktober till december. Tre månader med olika inriktning. Och ett slut jag helst hade undvikit…
I oktober är fokus på lopp. Varje helg en ny utmaning och de ena toppar det andra. Jag står på den bakvända pallen vid Skrylle Challenge och leker tvåa fast jag egentligen kom snäppet längre ner…
Veckan efter tar jag båten till Hven, spanar kungligheter som inte dyker upp och fortsätter uppvisa stabil form. Livet leker, kroppen är stark.
Tar med mig känslan till Åhus Trailrun ytterligare en vecka senare. Sanden är jobbig men inget är för tufft för den maskin jag skapat. Loppet är helt fantastiskt och jag tar mig runt med känslan på topp. Men mentalt börjar jag tröttna på loppsviten. Det bli ingen vettig träning mellan loppen, jag vet inte om jag återhämtar, laddar om eller bygger nytt. Det blir mest flum och väldigt lite sällskap. Jag börjar längta efter fikalöpning.
Kanske är det därför jag bli förkyld lagom till sista loppet, tvingas till en DNS på min egen födelsedag, och blir frisk lika fort igen. Inbillade jag mig allt? Fast nej, jag var ju sjuk…
I november är det dags att ta igen på det förlorade. Jag utflyktsspringer, fikaspringer och pizzaspringer. Inget äventyr är för litet, jag nappar på allt! Helt kravlöst njuter jag mig igenom hela november. Och ignorerar den smärta som börjar komma smygande i höften. Jag springer inte för träningen, jag springer för att allt är så himla kul! Och jag glömmer att lyssna…
I december blir höften sämre. Efter någon kilometer går det över och jag kan springa långt så länge jag inte stannar. Att starta igen hugger i ljumsken. Jag bli en sån som studsar vid rödljusen. En sån jag brukar göra narr av…
Jag börjar försiktigt dra i bromsen och priorieterar det roligaste: Tomtelöpning och morgonlöpningar med Gerillan. En liten Parkrun inför jul hinner jag också med innan vänsterhälen säger stopp. Förmodligen har jag sprungit snett för att inte belasta höger.
Ett fanastiskt löpår slutar med allt annat än löpning. Jag testar allt på gymmet och det mesta funkar. Nu önskar jag mest att det var december en månad till, så att jag skulle komma hel in i det nya året. Men i brist på längre december får jag väl gilla läget. Inse att januari börjar på gymmet. Tur att det är så luftigt där så här års..
Inga kommentarer