Pilates Hiit

Dottern har bokat in oss på Pilates Hiit och det är med skräckblandad förtjusning jag går dit. Hiit är jag bekväm med, men den där reformer-mackapären verkar helläskig. Kommer jag slå ihjäl mig eller bara flyga av och skämma ut mig?

Instruktören pratar ingen engelska och jag som alltid står längst fram på pass väljer platsen längst bak. För att dottern ska kunna översätta utan att vi stör. Och för att ingen ska se när jag ramlar av…. Men instruktören vill annorlunda och hänvisar mig till en plats långt fram.

Förutom den konstiga mojängen har vi varsin låda med leksaker: en boll, gummiband och hantlar. Och i min låda finns bara 4-kiloshantlar. Okej vikt tycker jag, men instruktören tror det blir för tungt för tant.

På spanska förklarar hon att jag kan byta mot hennes lättare. Amanda översätter och jag skakar på huvudet. Hon upprepar frågan om jag VERKLIGEN ska ha 4 kg. Blir lite osäker men nu känns det fånigt att ändra sig. Och så säger någon något och alla skrattar. Jag fattar inget men hon låter mig köra med fyrorna…

Efter passet förklarar Amanda att de kommenterat mina axlar och att de ser ut att vara starka. Jag tar det som en komplimang i efterskott.

Hanteln är det minsta bekymret. Värre är det att koordinera armar och ben medan ”kärran” jag står på rör sig fram och tillbaka. Och att förstå instruktioner på ett främmande språk…

När passet är slut har jag lärt mig färgerna rojo, azul och amarillo. Färgerna på motståndsfjädrarna som används. Alltid nått!

Men det roligaste på hela passet är att på alla fyra skjuta i från med ena foten och glida fram som superman. Det är barnkalas av högsta klass, och så roligt att jag glömmer tiden.  Plötsligt ska vi stretcha. I en grej som rör sig. Med risk för ofrivillig spagat….

Men allt går bra och jag tror jag klarade mig utan att göra bort mig allt för mycket.

Nästa inlägg kommer från bergen.

Där pulsen är hög och trappor är snäppet jobbigare än vanligt!