Skåneleden SL1: Lervik-Örlid

Long time no Skåneled. Idag var det dags igen. Ett försök att knyta ihop lösa tåtar.

Etapp: 19 (Lervik-Hålehall) och 20 (Hålehall-Örlid) Totalt 18 km.

Hur: Bil till Örlid och tantcykel därifrån till Lervik. Tacksamt mycket nerförsbacke! Vandring tillbaka.

Svårighetsgrad: Lätt-medel.  Asfalt första 6 km. Brant stigning upp till Hålehall. Därefter snälla stigar och avslutande 5 km på asfalt.

Vi ska vandra i två dagar för att bocka av de sista delarna på Bjäre. Men huvudsyftet är ett annat, vi ska inviga vårt sprillans nya tält.

Allt är minutiöst planerat. Ändå hinner vi bara halvvägs på motorvägen innan Fredrik kommer på att han glömt madrasserna…

Tur att vi har en hel dag på oss att hitta en lösning på problemet.

Efter den inledande cykelturen är vi hungriga och bänkar oss vid havet för dagens första kaffe. Och en gudagod crossiant. Så som alla bra vandringar borde börja!

Den första biten går vi på asfalt och jag börjar ångra mitt skoval. Gortexkängor känns verkligen overkill på en landsväg med fler bilar än vattenpölar. Men efter morgonens madrassincident får man väl vara glad att man kom ihåg skor över huvudtaget….

Efter 6-7 km kommer vi äntligen in i skogen och börjar vår klättring upp mot Hålehall och vårt tänkta lunchstopp. Och skogen alltså. Så efterlängtad, så saknad, så lovely!

Vi är inte ensamma om vår lunchplan. När vi når utsiktsplatsen vid Friluftsfrämjandets stuga pågår barnkalas. Alla borden upptagna. Även vid vindskydden en bit bort pågår full aktivitet. Så vi får snällt rigga köksutrustningen på en stubbe och bänka oss i en lövhög. Gott så. Men vi har ännu inte sagt ett ord om madrasserna som inte finns…

Sista biten mot bilen går det inte längre att sticka huvudet i sanden. Vi måste hitta en lösning på vårt madrassproblem. Att köra hem och hämta tar två timmar. Torekov hotell är nära…

Men viljan att testa tältet är stor och vi sätter oss i bilen hemåt. Den tänkta utomhusmiddagen vid öppen eld förvandlas pga akut uppkommen tidsbrist till drive in på MAX.

Mörkret har lagt sig och vi sitter fortfarande i bilen. Det regnar. Att sätta upp ett tält för första gången tar tid. Och kräver ett tålamod som oftast inte finns i ösregn.

Torekov hotell alltså. Eller bakluckan. Fast det var ju det där med tältpremiären…