Skåneleden SL4: Brösarp-Simrishamn

Vi gjorde det coolaste coola. Ställde klockan kl 03:11 för att möta soluppgången till fots. Det borde alla göra!

Etapp: 6 (Brösarp-Kivik) och 5 (Kivik-Simrishamn)

Hur: Bilen till Haväng för en tältnatt helt utan föregående vandring. Dag 2 vandring till Simrishamn, buss till Brösarp och vandring tillbaka till Haväng. Med bilen i Haväng kan vi lämna tältet och vandra lätt. Genialiskt!

Svårighetsgrad: Lagom. Brant över Stenhuvud och emellanåt tungt i sand, men oftast snabbmarscherat.

Vi ställer klockan 03:11 för att hinna packa ihop tältet och komma iväg innan solen går upp kl 04:47. Tiden INNAN soluppgång är nämligen minst lika fantastisk som själva uppgången och det vore nästan straffbart att missa spektaklet.  Varför klockslaget är valt exakt på minuten 11 är dock oklart för alla utom han som ställde klockan…

Vi är oväntat pigga när vi ger oss av. Vi går tio steg i taget. Sen måste vi stanna och fota. Begrunda. Det är så vackert att det är helt omöjligt att förstå. Himlen brinner, havet brusar och magin är total! Jag tänker att varje sovmorgon är slöseri. Man borde gå upp 03:11 varje dag! Oklart om upplevelsen på Kävlinges villagator är lika häpnadsväckande…

Första anhalt är Kivik där vi planerar äta morgongröten. Jag ser framemot att promenera i de söta gränderna, förbi gulliga hus med rosenklädda fasader, men blir snuvad på konfekten. Skåneleden är dragen längs genomfartsvägen, förbi turistiga glasskiosker och parkeringsplatser. Havet ska vi se hela dagen, att dra upp leden ett snäpp hade gjort en grymt fin etapp snäppet ännu bättre!

En höjdpunkt på vägen är Stens huvud. Och Sten har många huvuden. Det norra ingår inte i själva leden men jag kan inte se en höjd utan att gå upp. Det är säkert någon diagnos jag har. Utsikten är grym här uppe och vi ser typ hela världen. Och sen får vi göra det igen när leden tar oss upp på Stens södra huvud. Vad det östra har att erbjuda får vi dock inte veta idag…

På vägen till Vik ser vi en röd solros (!) och Mandelmanns ensamma träd på håll. Här går leden på asfalt och vi matar på  i ett bra tempo. Vi har en buss att passa i Simrishamn och har sedan någon timme insett att vi räknat kraftigt fel på kilometerna. Det kommer att bli 6 km längre än tänkt…

Sista biten in till in till Vik är trist. Typ cykelväg bredvid väg. Och nu börjar vi bli hungriga. Vill hitta en naturskön plats att dricka morgonkaffet och äta de smörgåsar som ska visa sig ligger kvar i bilen…

Men innan fikat har vi ett badkar att hitta. Det är prästens badkar som enligt uppgift ska finnas just här. Badkaret är minst sagt hemligt och inga skyltar visar vägen, men till slut hittar vi klippformationen som avses.

Mitt i prästens badrum slår vi oss ner och dukar upp till kaffestund. Efter några koppar för mycket önskar jag dock att prästen haft en toalett också…

Från Vik och söderut är leden fantastisk. Strandnära men ändå lummig. Bästa blandningen av skog och hav. Ännu lite längre söderut kompletterat med konst!

För att vår tidsplan ska hålla behöver vi nå Byvägen i Simrishamn klockan 11:30. Därför är vi ganska nöjda när vi kliver över tröskeln klockan 11:30:08. Åtta sekunder ska vi nog kunna jobba in…

Vi tar en latte och en Poke Bowl. Helt ok, men de har en bit kvar till standarden hos systerkaféet Byvägen 35 i St Olof! Tur att vi ska dit snart!

Bussen till Brösarp tar 40 minuter och vi passar på att blunda lite. Eller det var tanken. Vi är fortfarande för speedade för sånt och pratar bort hela vår chans att ta igen lite sömn!

Brösarp till Haväng är 6 km lycka. Vi vandrar i skog längs Verkeån och det är omöjligt att säga vilket land vi är i. Känns ju som Costa Rica!

I Skepparp efter 4 km växer kanelbullar på träden. Eller nästan. En ung driftig kille har bakat och står längs leden och säljer. Lika oväntat som kamelen i Löberöd, men dubbelt så god. Vi shoppar loss och äter i farten.

Vi når Haväng ganska exakt 12 timmar efter vi klev upp. Men det är inte samma Haväng. Lugnet är ersatt med miljoner badgäster i ett galet trafikkaos.

Så vi hoppar fortast möjligt in i bilen och kör därifrån. Mot St Olof och dagens andra köpekaffe.

35 km led in på kontot och ett litet steg närmare målet!

Om du orkade läsa ända hit har du säkert glömt vad jag skrev i början. Därför repeterar jag. Vandring i soluppgång. Det coolaste coola. Ställ klockan 03:11 och prova. Du kommer inte ångra dig!