Talk ’n’ run 2017

Idag har jag utan att ha sprungit speciellt många meter boostat hela mig med löpinspo. Jag har varit på första upplagan av Talk ’n’ run. 

Jag är ditbjuden i form av bloggare och ska sitta (stå) panel tillsammans med Kenth och Tony. Prata sociala medier. Klockan är 11.30 när vi äntrar scenen och vi hinner avhandla spännande ämnen som om det är ok att visa upp en blodblåsa på instagram, vem som bajsat på en skolgård och hur man lyckas ta fem identiska selfies… (förlåt Kenth!).

Men innan vi tar plats har vi hunnit lyssna till Lofsan och Markus Torgeby. Jag älskar Torgebys historia och även om jag lyssnat till den tidigare är han en skön filur att lyssna till. Det kan vara dialekten!

Föreläsningarna i alla ära men mellanakterna är minst lika kul. Det är Ola Sellmén som står för pausunderhållningen och ni som sett Amigo kan tänka er resultatet. Mannen är helt galen. Men galet funkar. Vi dansar, gympar, har frågesport för att hålla humöret uppe. Allt ackompanjerat av en snubbe på gitarr som spelar intromusik för alla föredragshållare. ”Jag vill ha en egen Månström...”  och ”Szalkaiai, det bultar och det bankar…” slår sig med all sannolikhet in på Svensktoppen redan i morgon!

Petra Månström med sin maratonpodd, som just idag spelas live. Gäst: Marathon-Mia. Här får vi höra om fotsulor som ramlar av och rullar ihop sig. I lopp som är så långa att en Ultravasa plötsligt känns som en fis i rymden.

Anders Szalkai känner grupptryck och döper om sig själv till Maraton-Anders dagen till ära. Och för miljonte gången får jag höra om hans resa mot vinst i Stockholm marathon. Och den är liksom lika spännande varje gång.

Det är många som kommer fram och hejar. Som följer mig via bloggen och/eller instagram. Det är roligt att snicksnacka lite och att få ansikten på mina följare. Det är roligt att få veta att det finns någon därute som kallar mig ”hon som satt i gräset efter Malmömilen”…  Man får vara glad så länge det inte är ”hon som satt och kissade bakom en buske”!

Vi avslutar utomhus i strålande sol. Jag ska springa backar med Torgeby men tappar bort mig i villervallan av folk. Hamnar med Lofsan på en gräsplätt för ett pass med såväl styrka som kondition.  Vädret har vänt från iskallt i morse till perfekt löpväder. Helst av allt hade jag sprungit hela vägen hem. Fast fem mil är lite mastigt på en söndag kväll. Speciellt med en väska full av kläder, skor, och choklad…   Kläderna och skorna hade jag kunnat offra. Men chokladen….

Jag får springa en annan dag. Inspirationen är i alla fall på topp! Tack alla!