Vi hade planerat en löprunda innan frukost, längs stranden i Arild. Till tonerna av fågelkvitter och med ett spegelblankt hav att blicka ut över. För så var det sist jag sprang här…
Vad vi liksom inte tänkt på är att det är beckmörkt klockan sju på morgonen så här års. Och utan pannlampa på den steniga stranden lär vi få minst två stukade fötter, ett uppskrapat knä och en bruten handled. Dessutom ligger dimman tjock och tät. Vi är förpassade till gatlampornas sken.
Första fem kilometerna byter vi havsutsikten mot spaning i folks trädgårdar och kök. Vi studerar lyxiga hus, kråkslott och vanliga villor. Kollar vad folk äter till frukost och vilket stuk de har på morgonrockarna. Ganska trevligt det med.
När klockan närmar sig åtta är det ljust nog att ta sig ner till stranden och vi får en grym avslutning innan vi vrålhungriga hugger in på frukosten. Att komma vrålhungrig till Rusthållargårdens finfina frukost är värsta taktiska! Det finns liksom INGET på den menyn man inte vill prova.
Nu är vi inte vrålhungriga mer…
9 Comments
Mari
22 januari, 2017 at 19:11Låter som en riktigt bra morgon :)
Mia
22 januari, 2017 at 21:18Vilket helgäventyr ni har haft. Är avis på allt utom semlan… :D
Anna
23 januari, 2017 at 21:53Semlan är den du borde vara mest avis på… den var grym! :)
Gert
23 januari, 2017 at 09:50Det lät trevligt med maten.Mat är gott. :)
Anna
23 januari, 2017 at 21:53Mat är bäst!
andreas
23 januari, 2017 at 13:26Beklagar missen i planeringen. De är bara att boka in en ny weekend i maj :)
Anna
23 januari, 2017 at 21:54Har du sagt det så! :)
Märta
26 januari, 2017 at 21:13Jag gillar dina b&b/hotellfrukosttips. Har en lista i skallen med ställen jag måste övernatta på bara för frukostens skull :-) Lägger tacksamt till Rusthållargården i listan!
Anna
27 januari, 2017 at 23:04Det gör du rätt i, den frukosten är riktigt fin! Hoppas få dela med mig av fler godbitar under våren. Löpning med gofrulle är liksom min nya grej!