En helt vanlig söndag för ett par veckor sedan snackade jag race reports med Staffan och David. Nu finns vårt snack att lyssna på här. Läskigt men sant…
Jag sa väl egentligen inget jag skäms för. Men ljudet av ens egen röst alltså. Och vad är det för dialekt jag plötsligt faller in i?
Det som grämer mig mest är alla de där sakerna jag glömde att säga. Det där supersmarta som är så lätt att komma på i efterhand.
Som att min race report från Stockholm marathon 2012 förmodligen blivit läst i researchsyfte till en deckare…
Roligt ämne var det i alla fall. Race reports. Hade kunnat prata hela eftermiddagen.
7 Kommentarer
Staffan
23 mars, 2016 kl 13:43Hahaha, precis, ljudet av ens egen röst, jag låter ju inte så där :-D
Jag tyckte vi gjorde bra ifrån oss :) Det kändes lite trevande ibland under inspelningen och visst fanns det mer saker att säga, mycket mer men det är inte lätt att få med allt, vi får hoppas på en repris om detta eller något annat ämne :-)
Anna
24 mars, 2016 kl 08:07Haha, det var jättetrevande i början, men jag tyckte det löste sig efterhand. Nästa gång är vi säkra som klippor :)
Mia
23 mars, 2016 kl 20:54Roligt! Jag ska definitivt lyssna under påskledigheten. Om jag nu tvingas promenera på grund av barba-kropp behöver jag nog en bra pod för att stå ut :)
Anna
24 mars, 2016 kl 08:08Haha, jag blir helt nervös av att du och barba ska gå där och lyssna på vårt babbel. Så spännande är jag liksom inte :)
Ingmarie
24 mars, 2016 kl 02:55Ska jag såklart lyssna på!
Anna
24 mars, 2016 kl 08:09Hihi, lyssna på!
hejaerika
24 mars, 2016 kl 18:17Så himla kul att får höra dig i en pod Anna! (jag förstår verkligen det där med att höra sin egen röst. Känns alltid så konstigt!) Jag sparar ert snack till nästa långpass, så jag längtar lite extra ;)