Egentligen skulle jag skriva om min 27 km långa cappuccinorunda som på grund av felspringningar landade på 30. Rundan som förutom felspringningar innehöll både byggarbetsplatser, nostalgiinslag, Mortons tår, grus i dojan, lervälling och typ en å.
Men det går inte. För jag måste skriva om Helsingborg marathon. För vet ni? De ska dra om banan i år. I Helsingborgs dagblad läser jag om hur man vill göra den plattare för att locka deltagare. För att höjdmeter skrämmer folk. För att en serpentinbacke vid 37 km är avskräckande snarare än att locka fram horn i pannor.
25% av banan dras om och 100 höjdmeter försvinner. Serpentinbacken stryks tillsammans med passagen genom arenan. Två av loppets stora signum. Avsnittet i Pålsjö skog minskas till förmån till Maria Park. Typ ett bostadsområde…
Banan kommer bli platt motsvarande Stockholm marathon och man tros kunna kapa sin tid med ett par minuter.
Kanske kommer jag gratis under 3.30 i år. Fast jag vill ju inte komma under 3:30 för att banan har blivit platt, jag vill ju göra det för egen maskin. För att jag orkar trycka lite hårdare i Serpentinbacken. Eller rulla lite fortare nerför. För att jag lärt mig dricka i farten…
För mig är inte en platt och lätt bana ett självändamål. Jag gillar omväxlingen som loppet haft. Utmaningarna. Jag peppas av en galen backe vid 37 km och jag får gåshud av att springa genom ett genrep på cirkus som det var första året.
Jag förstår att de vill locka deltagare, men tycker ändå inte om det. Protest bullerfest. Ge mig min bana tillbaka, jag älskar ju den!
Utan backen kanske man missar den konstiga upplevelsen av en kropp som bara krampar…
17 Kommentarer
Rund är också en form!
4 februari, 2016 kl 19:06Jag håller med. Höjdmeter är ju till för att övervinnas! Vem vill ha helplatt lopp bara ”för att”….? :-(
Anna
5 februari, 2016 kl 11:02Jag tycker det är en sån sjukt galen utmaning med en serpentinbacke med fem kilometer kvar. Sånt som triggar i gång mig. Man kan ju gå om benen protesterar. Känner mig snuvad…
Vesna K
8 februari, 2016 kl 20:04Ungefär som att ta bort Aborrbacken på Lidingöloppet. ?
hejaerika
4 februari, 2016 kl 19:23men VA! Nä!! :(
Nu har jag ju ”bara” sprungit stafetten (och fått ha det SKITKUL i några sekunder inne på arenan. Bästa ju!) Jag som fortfarande drömmer om att få springa hela maran i år bävar ju självklart för serpentinbacken, men jag VILL ju drömma mardrömmar om den, och övervinna den!
Anna
5 februari, 2016 kl 11:03Mardrömmarna är ju halva nöjet. Det är ju DEN som är Helsingborg marathon. Det är liksom som att plocka bort västerbron från Stockholm…
löparnörden
4 februari, 2016 kl 19:39Det är ju hela grejen med Hbg maraton. Springa genom arenan och Serpentinbacken. Hade tänkt att springa den i år, men tappa lusten nu. Vill du springa ett lopp med med många höjdmeter är ju denna en utmaning, Kaisermarathon – http://www.tourdetirol.at/marathon.html
Anna
5 februari, 2016 kl 11:05Jag kommer springa ändå. Men sörja lite. Jag hade som mål att komma under 3.30 men skulle jag göra det för att backen är borta kommer det ju alltid att kännas som fusk och aldrig riktigt giltigt…
Andreas
4 februari, 2016 kl 19:43Nytt ord i saol: Springoccino – löprunda som innefattar kaffe med skummad mjölk intag
Anna
5 februari, 2016 kl 11:05Du är ett geni! Typ svenskans vackraste ord!
Louise
4 februari, 2016 kl 20:12Så sant! Jag har sprungit stafett och agerat funktionär tidigare och drömmer om att springa mitt första marathon på hemmaplan i Helsingborg, men nu blev det tyvärr lite mindre lockande. Man vill ju ha hela kakan liksom…
Anna
5 februari, 2016 kl 11:07Precis. Kakan i helsingborg innehåller backar. Och arenan. Mera kaka för pengarna!
Mia
4 februari, 2016 kl 20:42Oh just ja! Har ju en fribiljett till detta lopp. Hade dock ingen koll på banprofilen innan, men… Att döma av kommentarerna här så stämmer jag in ”Sluta ändra ett grymt koncept för böveln!”
Anna
5 februari, 2016 kl 11:07Kunde inte sagt det bättre!
Ingmarie
5 februari, 2016 kl 07:30Platt är trist!
Anna
5 februari, 2016 kl 11:09Väljer man att springa ett marathon måste man ju någonstans vara ute efter en utmaning. Varför ska den då vara så lätt som möjligt? Fattar inte…. Eller väljer folk vilket marathon de ska springa för att få snabbast möjliga tid? Det är väl liksom irrelevant och jag varit supersnabb i nerförsbacke och medvind… Tillbaka med backen please!
Joanna S
5 februari, 2016 kl 09:23Håller med dig: Serpentinbacken och Arenan är ju de starkaste minnena från detta maraton!! Och kicken att klara backen som man fasat för i veckor var helt underbar! Allt detta missar alltså årets löpare – och det är inte en fördel utan en nackdel…. :-/
Anna
5 februari, 2016 kl 11:11Eller hur. Det som gör att man kommer ihåg loppet och som skiljer ut det från andra lopp. Sånna signum ska man inte göra sig av med!