Löpband för musikhjälpen

Helsingborg marathon har byggt en bur på Kungstorget i Helsingborg där man kan komma förbi och springa in pengar till musikhjälpen. Fredrik bokade två företagsband i två timmar och igår var det dags. Två timmar utomhus hade aldrig gett mig ångest men det här var lite nervöst. Min löpbandspremiär, undantaget Löplabbet och Salmingtestet häromdagen, och jag väljer att slå till med två timmar.

Banden är riktade mot Drottninggatan som ligger mörk kl 07.30. På andra sidan gatan ligger en Telia-butik som ska bli min utsikt under två timmar. Ni anar inte så mycket spännande som händer i en Teliabutik en vanlig torsdag.

07.32. Startar bandet och försöker hitta en rytm. Ser mig själv speglas i glasrutan och tänker på alla tekniktips jag fått dagen innan.

07.34. Jag har genomlevt de två längsta minuterna i mitt liv. Utanför har passerat fyra bilar och en cyklist. Tekniken har jag glömt.

07.35. Sneglar på Fredriks band så att han inte satt upp farten. Vore katastrof om han sprang längre…

07.36. Yey. Ytterligare två minuter har passerat. Bara 116 kvar. Fast på bandet läser jag “93 minuter återstår”. Förstår att det är programmerat på 97 minuter och börjar redan nu oroa mig vad som händer då. Om bandet stängs av och alla mina siffror försvinner och nollas. Som om alla dessa 97 minuter är helt i onödan. Magsår.

07.37. Teliabutiken säljer Samsung ser jag på en skylt. Är vi framme snart???

07.40. Varför känns det som jag springer jättefort när jag springer i 6-minutersfart?  Så här känns det inte ute. Då JOGGAR jag 6-minutersfart. Här får jag fasen ligga i. 

07.42. Tjugo minuter till vätskepåfyllningspromenad. Har tagit en flaska med skruvkork och kommer inte kunna dricka i farten. Bestämmer mig för kort dryckespromenad varje halvtimme. Snart där…

07.45. Bestämmer mig för att inte titta på klockan förrän tio cyklister passerat. Kommer på mig själv med att kolla klockan innan ens EN person cyklat förbi. Hallå. Kan någon tejpa för tiden?  Så här sakta går inte klockan när man har bråttom till tåget.

08.02. Vätskepaus. Skruvar ner farten till promenadtempo och dricker ett par klunkar. Ser att Fredrik väljer snabbare promenadfart. Han har tänkt gå i från mig! Slänger i från mig flaskan och skruvar på motståndet igen.

08.05. Det går någon i Teliabutiken. En dam i röd tröja. Hon ser inte ut som en inbrottstjuv. Hon har dammsugare istället för kofot. Nu ska här städas minsann.

08.10. Musikhjälpen spelar BÄ BÄ VITA LAMM! Hur ska man kunna springa till den har dom tänkt?

08.25. Nytt folk i buren. Två snabba killar speedar upp sina band och får hela buren i gungning. Jag blir yr av att kolla på displayen. Fortsätter att titta på städerskan. Nu blir det rent i Samsunghörnan.

08.32. Halvvägs. Vätskepaus.

08.40. Det är roligt att kolla in reaktionerna hos folket som går förbi. Vissa gör tummen upp, vissa skänker en slant i bössan utanför. Vissa är fulla och vissa tar ett bloss och tittar på oss som vi är dumma i huvudet.

08.47. Ökar hastigheten. Tänker att om jag ökar den en kvart har jag något att se framemot. Att jag får sänka den strax igen.  De 15 minuterna känns som två dygn…

09.02. Börjar räkna ner nu. Det är bara en halvtimme kvar. Andreas i buren upplyser oss om att vi måste starta om bandet eftersom det snart kommer att stanna av sig själv. Noterar 15,5 kilometer och försöker komma ihåg…

09.03. Har glömt vad det stod på displayen…

09.04. Sneglar till höger och ser att tjejen bredvid har fyra gels med sig. Hon ska nog springa långt…

09.05. Städerskan tar fram svabben.

09.10. Morton bränner under mina fötter. Varje steg gör ont. 22 minuter kvar. Ett halvt spinningpass.

09.12. Börjar drömma om cappuccino och gaskar upp mig.

09.14. Börjar drömma om Chocolatte och nu går det lätt.

09.17. Speedar upp bandet för en liten pulshöjare sista 15.

09.32. I mål. Med brinnande fötter och inte det minsta avundsjuk på tjejen bredvid som ska slå distansrekord med 44 kilometer. Ge mig 44 kilometer utomhus och jag hade inte tvekat. 44 kilometer på ett löpband måste kännas som minst det fyrdubbla. All cred till henne!

Det här kan ha varit det tråkigaste jag gjort men det var roligt att träffa Simon och Andreas, killarna bakom Helsingborg marathon.  Vilka trevliga filurer alltså!

Så här dagen efter har jag redan glömt bort hur tråkigt det var och tänker att det där med distansrekord är ju ändå lite jag…  Kanske skulle ge det en chans nästa år!?