Orientering är jättekul i teorin. I praktiken är jag helt jäkla lost. Lite trött efter gårdagens kräftskiva ville jag bara springa rakt fram och liksom inte tänka så mycket. Därför hängde jag med som prao på Fredriks bana. Lät honom tänka så att jag kunde svansa efter och se glad ut. Försökte förstå. Trodde att jag skulle hänga med åtminstone lite i tankegångarna men banan var hysteriskt klurig och jag var bortkollrad direkt. Men det gjorde inget, jag hade en ytterst spännande förmiddag i alla fall. Full med nya upplevelser:
1. Har för första gången i mitt liv kissat på led . I ett stort tält markerat DAMER står 10 kiss-hinkar på rad. Ett litet skynke avgränsar något i sidled men man har ändå full koll på varandra i ögonvrån. När man ska passera till toaletten längst in passerar man nio kissande damer. Att göra nummer 2 är inte ens att tänka på så där i offentligheten…
2. Efter orientering duschar man. I alla fall om man är en riktig orienterare (är man löpare som leker orienterare sätter man sig svettig i bilen och kör hem). Duschrummen är avgränsade med typ presenning. Om man har tur att tillhöra det kvinnliga släktet, vill säga. In till männens dusch är det fri sikt. Dottern skrattar hejdlöst åt alla rumpor. Och förundras över kalsongmodet för 80-åringar som innebär mycket tyg för pengarna och kalsonger chict uppdragna i armhålorna.
3. Det är skillnad på terräng och terräng. Att springa obanat är inget man bara gör så där. Brutalt omsprungen av både gubbar, tanter och barn. 7,5 kilometer på 90 minuter är ingen tid man skryter med direkt. Och då hade jag ändå hjälp att hitta kontrollerna.
Att orientera är dåligt för självförtroendet men grymt skönt för kroppen. Underlaget mjukt som värsta studsmattan. Kuperat, varierande och våldsamt vackert. Jag längtar redan till nästa gång. Men jag ska se till att vara nykissad när jag kommer dit…
16 Kommentarer
Sarah Jaxell
21 september, 2014 kl 16:21Haha! Tränar det lokalsinnet också?
Anna
22 september, 2014 kl 06:40Man kan ju hoppas…
Mari
21 september, 2014 kl 17:53Haha, vilken dag =)
Hanna
21 september, 2014 kl 19:46Haha det låter som en riktig upplevelse!
Nipe
21 september, 2014 kl 20:17Jodåsåatte…. Orienteringstoaletter kan verkligen se ut lite hur som helst. Det kan vara papplådor på rad, eller plasttunnor med en toaring på. De senare är lite kluriga, för man kan inte bara fälla upp locket- då riskerar man att ringen trillar av och då måste man ju TA I DEN… hua. Att göra nummer 2 är en fröjd om man jämför med att ha mens… Första gången jag hamnade på en OL-toa, satt det två tonårstjejer mittemot som helt sonika satt och gjorde nr 2 med huvudet nerböjda över sina Iphones ;) Bästa toan jag varit med om, var innan start en gång, där det var ett gäng granar i mitten av toan, snacka om naturtoa!
Damernas duschar brukar påfallande ofta vara i direkt anslutning nedanför där killen som sköter duschen står…eller strax nedanför bussparkeringen…
Låter annars som en härlig dag i skogen! Mer orientering för folket!
Anna
22 september, 2014 kl 06:41Haha, jag har mer att upptäcka hör jag! Spännande fenomen :)
Fredrik
21 september, 2014 kl 20:36Jag tyckte att vi skötte oss riktigt fint. Löpningen på mossa i barrskogen var dagens höjdpunkt.
Anna
22 september, 2014 kl 06:41Tyckte jag med. Men jag var bättre på att hitta granar än du :)
Kari - långlöpare och (snart) kanalsimmare
21 september, 2014 kl 20:38Vi körde vår första orientering tidigare i somras. En 6-timmars rogaining där man får välja själv hur många kontroller, och i vilken ordning, man vill ta inom max-tiden. Vi tänkte käckt att det man inte har i huvudet får man ha i benen och sprang på riktigt bra. Vi började superbra med att ta 15 kontroller på 3.5 timmar och satsade sedan stenhårt på att springa bort till ett område en bit längre bort. Sen kom vi vilse. Och var vilse. Och var vilse. Vi var vilse typ resten av tiden och hittade bara två kontroller till på de återstående 2.5 timmarna. Barnfamiljer som promenerade med picknick tog fler kontroller än vi.
Fast roligt var det och i höst skall vi köra Stockholm rogaining. Det kan ju liksom inte gå sämre.
Anna
22 september, 2014 kl 06:42Rogaining låter ju apspännande. Det har jag på min to-do-list! Måste prova!
A
23 september, 2014 kl 14:27Kan varmt rekommendera Revinge Rogaining som går varje sommar kring midsommar!
Anna
23 september, 2014 kl 14:51Tack för tips!!! Låter nära och bra! Ska jag absolut kolla upp!
Katten - Bucket Life
22 september, 2014 kl 08:56Mycket roande inlägg :) Haha, påminner om när jag och syrran var i Brasilien och skulle gå på toa. Där var 5 toaletter, inte en enda vägg och så ungefär 30 brasilianska tjejer som stirrade på de blåbleka, storväxta nordborna som traskade in. Blåsskygg fick en helt ny innebörd.
Orientering låter ju faktiskt kul, även om jag garanterat skulle hålla Missing People sysselsatta regelbundet om jag försökte. Men skog och löpning, det är aldrig fel!
Anna B
23 september, 2014 kl 14:34Visst är det galet imponerande när en del springer på kilometertider på 5:20 på obanat (på banor som är 16 km långa)? Då ska man också förstå att inom orientering räknas kilometertiden på fågelvägen (alltså röda strecket mellan kontrollerna) så i praktiken springer de ändå snabbare…
Själv står jag ofta och stirrar när jah ser hur en del liksom ”flyter” över hyggena. Själv kravlar, hoppar och linkar mer än springer…
Anna
23 september, 2014 kl 14:52Ja det där med fågelvägen är lurigt. Har fått lära mig att 10 minuter per fågelvägskilometer är ok fart. Vi hade typ det dubbla…
Nipe
23 september, 2014 kl 18:46Kilometertiden varierar väldigt efter vilken bana man springer och i vilken skog. Lättare banor har ofta snabbare kmtid, eftersom de ofta går utmed snabblöpta skogar. Men under 10min är ju ett bra riktvärde för en OK tid. Helt galet fort springer en del i skogen, de verkar inte hindras alls av diken, stenmurar, fallna träd och annat jäkelskap. Som Anna B skrev, hur fasen kan folk springa så snabbt när man själv kravlar runt i spenaten.