Besökte sjukgymnasten i morse för att undersöka axeln och få lite tips på hur jag ska få liv i den igen. Fast den viktigaste frågan att få svar på var naturligtvis: NÄR FÅR JAG SPRINGA?
Han började med att konstatera att ingen röntgen gjorts på axeln, men att nyckelbenet förmodligen är sprucket eller möjligen av. Ligamentet mellan nyckelben och skulderblad har tagit en stor smäll och är mer eller mindre trasigt. Trasiga nyckelben är inget man gör något åt så det är bara att låta det läka.
Jag fick en sele för att hålla en så bra hållning som möjligt och för att saker ska läka i rätt läge. Och hemläxa på övningar att göra varje dag. Vi snackar alltså inte backintervaller och tröskelträning utan mer typ dra handen längs ryggen.
Prognos löpning: om MÅNADER!!! Är jag riktigt snäll kan jag inom kort få cykla motionscykel utan att hålla händerna på styret. Det blir en kul vår det här. Men jag är inte bitter…
36 Kommentarer
Malin
15 april, 2014 kl 09:38Nä, fy sjutton, vad trist! Du får om inte annat MASSOR med pannbens- och tålamodsträning
Maja
15 april, 2014 kl 09:41gah- sikken jämrans grej. Yinyoga…?
Anna
15 april, 2014 kl 13:59Kanske kan funka. Det beror lite på hur mycket axlar man använder…. måste nog bli av med smärtan först. Har bara provat en gång och kommer inte riktigt ihåg hur det gick till, mer än att man stannade länge i varje position. Och det är ju lugnt, så länge ingen axel är med…
Lotta
15 april, 2014 kl 10:02Åh Anna!! :'(
Lotta
15 april, 2014 kl 10:04Men tänk vad mycket spring du kommer att ha i benen när du väl får springa sedan – du kommer att FLYGA fram, och vara så taggad att du persar på varenda distans. Stor kram till dig!
Jenny
15 april, 2014 kl 10:13Oh no Anna, vad tråkigt. Fasen jag lider med dig…stor kram
Linn Nagell
15 april, 2014 kl 10:21Fy vad orättvist! Du som var så på g! Lider med dig men tänk att det kunde varit såååå mycket värre. Sänder dig massvis av styrkekramar
Johanna
15 april, 2014 kl 10:46Åh nej, lider verkligen med dig! :( Styrkekramar igen!
Sarah
15 april, 2014 kl 10:51Prognoser stämmer sällan. Bestäm dig att det ska gå så gör det det! Så länge kan man ju få andra att röra på sig…
Susanne B
15 april, 2014 kl 10:57Så tråkigt att läsa. Men så glad du ska vara för att du faktiskt lever. Och att du kan springa om månader. Det är ju ändå bra. Kunde lika gärna varit att du varit bunden i en rullstol och aldrig mer kunnat springa. Man måste ju se det så positivt som det går… Njut av solen och påskhelgen och må så bra det går.
Anna
15 april, 2014 kl 14:00Tack för pepp! Jag får försöka se det positiva i det, även om det är lite tufft ibland…
Anna
15 april, 2014 kl 11:12Då ses vi inte på yogan på ett tag…ta hand om dig vännen…inget är för evigt. Små steg och du är snart ute och springer igen! Massor med kramar och vi pratade om cykelhjälmar igår på yogan!!!
Anna
15 april, 2014 kl 14:02Nej tyvärr blir yoga jättesvårt ett tag framöver. Gör ont att ens tänka på en hund :) Yoga lite för mig också så hoppas jag snart få vara med och leka igen. Kram!
anneliten
15 april, 2014 kl 11:17Man ska ju inte skratta (eller så ska man det – åt eländet), men jag får en bild framför mig där du leder spinning sittandes upprätt med armarna slappt längs sidorna. The most relaxed instruktör ever :-)
Men skämt åsido – jag LIDER verkligen med dig. Vet ju tyvärr vad det innebär att gå från hårt tränande till inget alls.
Anna
15 april, 2014 kl 14:03The most relaxed instruktör ever… det låter det! DET ska jag bli!
Emma
15 april, 2014 kl 11:30Vad tråkigt att höra, men som Anna skriver ”inget är för evigt”. Snart är du tillbaka till löpningen igen. Om du inte redan har en motionscykel kan jag rekommendera Biltemas prisvärda och helt ok trainer (är cykeln brukbar?). Den kan du ju enkelt flytta runt och ut i trädgården – så får du njuta lite av utomhusträning? Men som sagt, skynda långsamt och se till att läka rätt. Sen…
Anna
15 april, 2014 kl 14:04Det finns både motionscykel och trainer här hemma. Man får vara glad att man trots allt har sitt lilla minigym! Sen får grannarna skratta för jag ska tamejtusan sitta ute i det fina vädret. Men först röra armen längs ryggen… så var det ja!
uppochhoppa
15 april, 2014 kl 11:34Verkligen supertrist, lider med dig kompis! Axlar och nyckelben ska man rehaba noga och snällt för att bli bra, kan vara ett gissel vad jag hört. Stor peppkram i trist stund.
Anna
15 april, 2014 kl 14:05Ja sjukgymnasten påpekade det många gånger. Om vikten att vara snäll med alla nerver som gick i området. Tack för omtanke!
Ingmarie
15 april, 2014 kl 11:38Åh stackare!!!! Styrkekramar i överflöd till dig!
Men jag är ändå ” glad” att det inte är värre….
Gert
15 april, 2014 kl 12:32Det kommer att bli bättre och bättre Anna.Du kommer att känna det.Då kommer det att kännas positivt. :) Du fixar det.
Nyfikna Johanna
15 april, 2014 kl 13:09Åh vad segt! Skitttrist! När det känns som mest deppigt får du tänk på hur illa det kunde ha gått och det faktum att du kom lindrigt undan så kanske det känns lite lite bättre.
Krya på dig!
Helena
15 april, 2014 kl 16:24Åh, jag lider med dig… MEN…jag har en PT-kund som ramlade så illa att nyckelbenet lossnade från sitt fäste för 4 veckor sedan. De första två veckorna levde han på Citodon och annat smärtstillande, men redan idag kunde vi köra ett ganska normalt pass på gymmet, plus att han sprang på löpbandet innan. Till saken hör att han är närmare 60 år och förmodligen läker mycket långsammare än du… Håller tummarna att du blir bra SNABBT! Kramar!
Anna
15 april, 2014 kl 16:46Åh, vilken fantastisk kommentar! Jag fylls av hopp! Tack tack snälla Helena :) :) :)
Helena
17 april, 2014 kl 07:46Hope is the only thing stronger than fear…you can do it! :D
Lisa
15 april, 2014 kl 18:28Här skulle jag vilja peppa dig för att det antagligen är det du behöver mest. Men tyvärr kan jag bara tänka: Fyy faan vilken mardröm att inte kunna springa eller cykla sommaren tillmötes. Lider med dig!
Mari
15 april, 2014 kl 18:32Oh, nej!! Vad tråkigt. Men nu är det huvudsaken du mår bra, och att du repar dig. Kramar
Claes
15 april, 2014 kl 19:21Har haft en hel del patienter med samma skada. Alla cyklister, men skönt nog har alla haft hjälm som du, så då ”åker” nyckelbenet nästan jämnt. Rehaba duktigt så läker det med nån snygg liten knöl som enda minne så småningom;) Glöm inte de avlastade rörlighetsövningarna o smärtlindra, så är Du snart på (löpar) banan igen:-)
Anna
16 april, 2014 kl 14:40Jag kämpar på med övningarna och hoppas att fliten ska ge resultat! En knöl på nyckelbenet lever jag gärna med bara jag får springa :)
Jojohanna
15 april, 2014 kl 21:40Så trist! Men som många andra sagt, glad att du lever! Och att cykelhjälmen kommer att vara på till vardagscykling med!
Löparlisa
16 april, 2014 kl 08:55Men SHIT
Läste nyss ikapp hela grejjen, om kraschen och allt. Fy fasen! Hoppas att du blir bra fort.
Nettan
16 april, 2014 kl 19:10Läste också precis ikapp, stort krya på dig! Även om jag inte känner dig är du min stora förebild! Din energi och löparglädje smittar av sig, peppande inlägg och fantastiska berättelser om din träning. Lider med dig och hoppas på att du är tillbaka i löpspåret snart. Sköt om dig och låt det ta sin tid. Styrkekramar Nettan
Anna
17 april, 2014 kl 06:01Tack för dina fina ord! Blir rörd ända in i märgen. All pepp och fina ord från mina läsare kommer hjälpa mig i återhämtningen, det är jag övertygad om! Tack igen!
Ortopeden
16 april, 2014 kl 19:30Ok, nu har jag inte läst alla kommentarer jag kan ha missat nåt. Men, du måste ju göra en röntgen av axeln! Det är högenergi-våld du utsatts för och en del nyckelbensfrakturer kräver operation. Även vissa muskelfästes skador i axelleden kan kräva åtgärd.
Anna
17 april, 2014 kl 06:03Jag tog för givet att det gjordes på akuten, men enligt sjukgymnasten fanns bara bilder på nacke, skalle och vänster hand. När han hittade vad han förmodade var en spricka/brott sa han att man ändå inte gjorde något åt det och att det därför inte fanns någon mening att röntga. Men då stämmer kanske inte det? Jag ska ringa och fråga redan idag. Tack för din kommentar!
Johan
18 april, 2014 kl 15:20Du lever. Är så bra så. :-)