Identitetskris i kassakön

Jag och stora tjejen ska på Nike Blast i helgen. Fredrik och lilla tjejen drar till Sälen. Medan stora tjejen drömmer om Rawfood-glass på Blueberry i storstaden, skriver lilla tjejen inköpslistan inför sin egenhelg med pappa:

– Gorbys piroger
– Chips
– nyponsoppa, glass och mandelbiskvier
– Twix
– Fiskpinnar
– Falukorv
– Limpa

Vi är och handlar Fredrik och jag. Jag känner mig obekväm med varukorgen. Det är liksom inte jag som handlar sånt här. Går och driver bland avocadosarna medan Fredrik botaniserar bland junkfooden. Plötsligt när vi står i kassakön säger han:

– Du får betala, så går jag och hämtar ut ett paket.

Ensam med min kundvagn. Ingen att skylla på. Tänk om någon ser mig och tror att jag äter sånt här. Det förstör ju hela min image. Hon som bloggar om rödbetsjuice och käkar Gorbys liksom. Trovärdigheten nollad och förintad. Och i Kävlinge. Det hade tisslats bakom min rygg. Alla hade vetat.

Önskar mig ett par mörka solglasögon och en hatt. Men hinner inte ens tänka tanken innan jag möter spinning-stammis Håkan. Ser nog väldigt besvärad ut, för det här läser jag på Facebook bara någon minut senare:

Och för att förtydliga mig. Det handlar inte om att jag alltid äter nyttigt. Det gör jag absolut inte och det vill jag inte göra sken av. Men när jag äter onyttigt ska det vara med finess. Inte Gorbys. Hade inte skämts en sekund att bli ertappad med händerna fulla av semlor eller hemmagjorda kanelbullar. Det är det där med Gorbysen…