Fredriks 40-årskris yttrar sig i allvarliga funderingar på att cykla Haute Route i franska alperna nästa höst. ”The highest and toughest cyclosportives in the world”. Tre berg om dagen i sju dagar. Ett berg motsvarar skånska backen ”LOTTA PÅ ÅSEN” tretton gånger. Det blev upptakten till dagens utmaning som bestod i att trampa nämnda backe just tretton gånger.
Lotta mäter 1,7 km och 125 höjdmeter. Snittlutning 7,4% och i de brantaste partierna 12%. Alla som cyklat den vet att den suger i benen. Så här gick det:
Varv 1:
Direkt från sängen via havregrynsgröt och bilresa till brant uppför. Uppvärmda lär vi bli i backen resonerade Fredrik. Mjölksyra resonerade mina ben.
Varv 2:
Inser att jag glömt att para ihop klockan med pulsbältet, och dessutom har den inställd på autolap. Teknik-miffo is my middle name. Gör om gör rätt!
Varv 3:
Mitt i backen finns ett café – LOTTA PÅ ÅSEN. Där skulle man, om ett par vändor, kunna fira halvtid med en våffla. Om det inte vore för att skylten utanför hånler åt mig med bokstäverna STÄNGT!
Varv 4:
Fredrik närmar sig mig för varvning. Han ska INTE få lyckas.
Varv 5:
Har vägen varit så här knölig hela tiden? Och varför har inte cykeleländet lättare växlar?
Varv 6:
Det skramlar inifrån caféet. Kanske är de på väg att öppna. Tanken på våffla ger tryck i benen!
Varv 7:
En dörr står öppen till caféet men skylten skriker fortfarande stängt. Börjar kännas en molande känsla i rumpan. 6 varv kvar men först en energibar! Når fram innan Fredrik hinner varva mig!
Varv 8:
Omstart. Ladda om. 6 varv känns plötsligt väldigt långt. Och den molande känslan i rumpan har inte precis blivit mindre…
Varv 9-11:
Trögt nu. Vem kom på den här korkade idéen och vem var dum nog att nappa? Bränner i sidfläsket.
Varv 12:
Näst sista. Känning i höger hamstrings som börjar bli trött. Försöker desperat växla ner till en växel som inte finns. Hör något rassla bakom mig och inser att jag blivit varvad. Av Fredrik som dessutom lastat på sig en ryggsäck med 2,5 kg böcker, för att spexa till det lite.
Varv 13:
Ser slutet men har slut med tankar att roa mig med. Räknar tramptagen från caféet upp förbi det brantaste partiet. 100 stycken högertramp blir det. Ett lite flackare parti och en kort spurt upp mot målet.
Burrar lite lätt i benen. Hungrig som en halv elefant. Men rätt nöjd. Det var ju inte så farligt. Det är allt en liten mesig 40-kris han har…
6 Kommentarer
Caroline
4 september, 2013 kl 15:12Shit… ni e helt galna ju!!! Alltså min korkade ide när vi cyklade Östra Karaby 8gånger är ju som att cykla en nerförsbacke 8 gånger!!
Saras Träningblogg
4 september, 2013 kl 16:02Ojoj, det låter tufft…men lite småkul med ;)
Nettan
4 september, 2013 kl 16:46Så roligt att läsa pm era galna men underbara upptåg! Va grymma ni är!!
Jörgen
4 september, 2013 kl 17:03Imponerande Anna
Lina
4 september, 2013 kl 19:22Härligt! :) Starka cykelben!!!
Gert
5 september, 2013 kl 00:00Bra gjort Anna.
Hoppas jag inte får en 65 års kris.Undrar hur det skulle sluta..:)