Trailcampens andra dag börjar med strålande sol och en härlig sommarvärme. Klockan 10.00 står vi klara för dagens första pass – backpass i Brösarps BACKAR!
Nöjer med 6 km för att spara lite krafter till eftermiddagens långpass. Något som ska visa sig vara extremt klokt!
Efter en lunch bestående av sill, makrill, ägg, smörgås, kaviar, leverpastej och rödbetssallad däckar församlingen i solen. Laddar för trettio kilometer terräng!
Fortfarande pigga ben
Efter 6 km springer vi fel. Inte lite fel heller. 4 km senare, efter en löptur genom björnbärsris, över knöliga stenar och typ 4 Mount Everest, upptäcker vi vårt misstag. Tar oss tillbaka samma väg och är plötsligt 8 km rikare på våra GPS:er.
Någonstans där lyckas jag även med konststycket att ramla. Fast det är inte själva fallet som är konstigt, utan hur jag landar. Har svidande skrapsår på höger knä OCH höger skinka. Förklara det den som kan! Dessutom skrap på båda armbågarna, då jag liksom ville rädda mobiltelefonen och inte ta emot med händerna…
Halvvägs! Fyller på energiförråden vid havet i Haväng. Vissa får kramp, andra gör bara stjärtmärken på bryggan… (Petter dock oskyldig till båda!)
Efter vändningen känns kroppen fortfarande förvånansvärt pigg. Huvudet börjar dock längta hem. Tempot blir långsammare, samtalen färre. När det vi sprungit 8 km föreslår någon att vi ska ta närmsta vägen hem för att kompensera för vårt vilsespring. Ingen tvekar. Genvägen lockar även om den är på asfalt och lite tabu på ett trailcamp. Att den är minst 2 km rakt uppför är ett lite senare problem…
Med en GPS som visar 34 km stapplar vi in på vandrar hemmet. Fryser. Fredrik (som hoppade av lite tidigare) har köpt en present till mig:
Belöningen! Jag lovar, det godaste jag någonsin ätit!!!
Kvällen avslutas med lax och quinoa/bulgur. Alla fryser. Någon somnar i soffan (Johan, var maten verkligen god 1 timme senare?)…
Samtalsämnena ändrades från gårdagens löpartema till mer dagisnivå. 16 människor med tomma energiförråd kan avhandla de mest intressanta ämnena under en kväll…kiss och bajs för att nämna några. Nu kan vi nog alla kalla oss experter på området!
7 Kommentarer
Västgötskan
2 september, 2012 kl 09:05Det var nog tur att ni tog en ”förbjuden” asfaltsväg hem. Hur långt hade det blivit annars (vet ni det)?
Västgötskan
2 september, 2012 kl 09:06Vänta…. 30 + 8 km? Haha! (*skakar på huvudet åt mig själv…*)
God morgon! :-D
föräldrafitness
2 september, 2012 kl 09:45Vilket äventyr i vacker miljö
Johanna
2 september, 2012 kl 10:04Låter roligt ändå! Det är ju så härligt att vara långpasstrött :)
mammaspring
2 september, 2012 kl 12:04Låter härligt… förutom din kraschlandning då… Ajajaj…
Johan
2 september, 2012 kl 15:47Just där och då var det välbehövlig energi. Att maten var iskall kändes som ett i-landsproblem. :-)
Carina
2 september, 2012 kl 20:51Vilken härlig helg!!! Tycker nog det var lite ok att korta av mot slutet :)!