Vädret lämnade inget övrigt att önska. 18 grader och sol. Perfekta förutsättningar för en runda runt parken och avslutande picknick.
Bajamajabesöket avverkat redan en halvtimme innan start och därmed gott om tid att bestämma mig för vilket startled jag ska ställa mig i. Man kan välja mellan SPRINGA FORT, SPRINGA, JOGGA FORT, JOGGA och STROSA. Tycker SPRINGA verkar bra. Man ska ju inte ta ihjäl sig på en onsdag…
I väntan på start. Mor och dotter (fast tvärtom) resp stretching med Suzan.
Klockan 18.30 ger sig SPRINGA FORT –gänget iväg och vi i andra led får snällt vänta fem minuter medan Peter Siepen visar sina magrutor. Står längst fram vid snöret och kommer iväg smärtfritt när andra startskottet går. Bara för att upptäcka att jag knutit skorna alldeles för löst. Inget att göra åt, kniper lite med tårna och hoppas på det bästa!
Första kilometern har jag fri väg. Springer på i mitt eget tempo och har det ganska gott. Sen kommer jag fatt de där som “springer fort”…
Per definition borde jag inte komma ifatt löpare som springer snabbare OCH dessutom har startat 5 minuter innan. Men det gör jag. Plötsligt kloggar vägen igen. Promenerande tanter med ryggsäck. Tjejer i armkrok på söndagspromenad.
MEN HALLÅ??? VARFÖR? Jag förstår om det är svårt att avgöra om man “joggar fort” eller “springer”, men en treåring vet väl skillnad mellan “strosa” och “springa fort”.
Orkar inte reta mig. Vädret är för fint för sånt. Springer lite slalom och njuter istället av att få springa om.
Roar mig med att tänka på mitt löpsteg och tycker av bilden ovan att döma att jag lyckades komma upp lite mer än vanligt i höften. Ett litet steg för mänskligheten…
Kommer i mål på 21:45 vilket förmodligen är mitt PB på 5 km. Mest för att jag inte sprungit 5 km sedan typ 2003… Anyway, kort var också kul. Liksom en ny upplevelse. Hann knappt blinka innan det var över och förbi. Det här får jag göra om!
Avslutar dagen med picknick i gröngräset. Fruktkusar, lax, ren-mjukost, potatissallad, morötter, cider, juice och mörk choklad. Och lite kvällssol på det.
Inte så pjåkigt på en onsdag.
15 Kommentarer
Suzan
2 maj, 2012 kl 22:33Kul att äntligen ses! Kram =)
Helena Z
2 maj, 2012 kl 22:44Vi som tränar regelbundet skall *alltid* ställa oss i Springa fort-gruppen på Vårruset, oavsett hur lugnt vi tänkt ta det :-) Låter som om du fick en trevlig kväll i kvällssolen!
Camilla
2 maj, 2012 kl 23:18Vårruset är väl ett lopp där man får inse att oavsett vart man ställer sig så kommer man krocka med damer i led med ryggsäckar, barnvagnar osv.. Men vet man bara om de så får man ta de för va de är, en trevlig kväll med vänner/kollegor! (Å då springer jag inte ens fort..)
Träningen och livet
3 maj, 2012 kl 07:54Det är nog picknickkorgen som hägrar. De som är långsamma måste starta tidigt så de kan komma i mål till fikat.
Nanna
3 maj, 2012 kl 12:14Håller med ovanstående, på Vårruset är det inte lönt att irritera sig på folk i vägen. Trots att jag stod nästan längst fram något år hamnade jag ändå bakom en grupp som bestämt sig för att bara springa den första kilometern och sedan gå i bredd med knapp styrfart… Dessutom blir de sura om man ropar åt dem att hålla höger ;-)
a
3 maj, 2012 kl 12:23Fick du stryk av dottern? :D
Tatueringar | Tatuera dig
3 maj, 2012 kl 13:25Det här var en bra blogg :)
Anna (orka mera)
3 maj, 2012 kl 14:10Man får bara gilla läget helt enkelt. Och det var ju inte så svårt med det vädret!
A – nehe, inte en chans! Fast jag hade gladeligen fått det, om det inneburit att hon tyckte det var kul! Nu måste man ju muta henne med picknick :)
Ingmarie
3 maj, 2012 kl 16:00Märkligt fenomen det där… Hur det alltid finns folk (kvinnor) som ställer sig i ”fel” grupp.
Undrar också varför. Grattis till bra lopp och vilken snygg stil du har!
mirijam geyerhofer
3 maj, 2012 kl 16:48Haha, ”Hann knappt blinka innan det var över och förbi”, så kände inte jag direkt! Men jag fick PB på 29:52 så jag är nöjd ändå, fast det hade inte gått utan Suzan som hare!
Anna (orka mera)
3 maj, 2012 kl 18:02Ingmarie – jag tycker det är märkligt att alla optimister finns just på vårruset. I andra lopp tycker jag snarare det är killarna som överskattar sig själva och tjejerna är lite jante och ställer sig längre bak.
Mirijam – Grattis till PB!!! Hur man uppfattar tiden har ju bara att göra med hur långt man brukar springa och vad man är van vid. Ett tag i höstas när jag var skadad och sprang 10 x 1 minut, kunde jag inte förstå hur jag någonsin orkat springa 5 minuter i sträck….
Suzan
3 maj, 2012 kl 19:45O glömde säga igår: Sååååå snygg outfit!
Malin
3 maj, 2012 kl 21:55Grattis till PB!
Ser fram emot VårRuset i Stockholm även om det är ett tag kvar tills dess… dock blir det ju helt klart ”springa fort” då jag vis av tidigare års erfarenhet också brukar kuta förbi ett rätt stort gäng ryggsäcksbärande tanter. (Borde det inte vara krav på löparoutfit i de första startgrupperna? ;) )
Prralin
3 maj, 2012 kl 22:03Kort för någon (dig) är långt för nån annan (mig), och tänk att jag sitter här med lite möra ben dagen efter och är ganska nöjd med min tid som nästan är dubbelt upp mot din. Skilda världar men gemensam glädje, det var en härlig Vårruskväll igår! :)
Anna (orka mera)
3 maj, 2012 kl 22:10Suzan – tack! Ska man lida pin, får man vara fin…
Malin – tack! Smart drag, det gör du rätt i!
Prralin – det är det som är det härliga med löpning! Spelar ingen roll hur fort det går eller hur långt, alla kan känna den där härliga känslan i alla fall! Bra jobbat igår!